Fakta: Apollo-programmet

Det amerikanska Apolloprogrammet tog människan till månen.

Neil Armstrong och Edwin Aldrin blev under Apollo 11-expeditionen i juli 1969 de första människor som landade på månens yta.

En rad ytterligare månfärder utfördes med Apollofarkoster till och med 1972.

Apollo 12 besökte Oceanus Procellarum och den gamla månsonden Surveyor?3. Ett mer omfattande experimentpaket ställdes upp.

Apollo 13 var nära att sluta i katastrof sedan en syretank i servicemodulen exploderat på väg till månen. Efter att ha tillbringat resan i månlandaren för att inte kvävas, gick astronauterna

från jordlager som har legat olika lång tid på ytan. Resultatet av studien indikerar enligt forskarna att även om måndamm kan användas för att odla växter stödjer det inte tillväxt lika bra som den vulkanisk askan gjorde – i synnerhet inte om regoliten hade exponerats för månens yta under lång tid.

En teori är att kosmisk strålning och solvindskador på mångruset, liksom förekomsten av järnpartiklar, kan framkalla stressreaktioner och försämra plantornas mående.

Det krävs dock mer forskning om växter på ett effektivt och tillfredsställande sätt ska kunna odlas i månens ytmaterial i framtiden, framhåller rapportförfattarna.

– Det är goda nyheter att plantor kan växa i månjord. Det ställer kolonisatörer och forskare inför en rad fler alternativ än om de inte hade växt alls, säger Robert Ferl, forskare vid University of Florida.

– Tanken på att ta med månjord in i ett månväxthus har tidigare varit science fiction. Men att visa att plantor faktiskt kan växa i månens regolit är ett steg i den riktningen, även om utmaningarna också visar att vi har mycket kvar att lära.