Skådespelaren Mia Benson vill göra det angelägna kul
Även allvarlig teater måste vara underhållande, menar skådespelaren Mia Benson. Annars blir det tråkigt. Själv gillar hon att blanda högt och lågt och vägrar, trots sina 75 år, att bli vuxen.
”En tillfällig ensemble sätter upp Kung Lear” är en pjäs om en pjäs och i den spelar Mia Benson en avdankad skådespelerska med rötter i vänsterrörelsen. Tillsammans med några högst olika personligheter ska de sätta upp ett Shakespearedrama. Föreställningen har gått på Kulturhuset Stadsteaterns soppteater under våren och återkommer i höst.
Mia Benson har liksom sin rollfigur ett vänsterradikalt förflutet. På Dramatens scenskola ingick hon i ett gäng som 1969 drog till Kiruna för att spela teater vid en gruvstrejk. Hon var sedan med och bildade Fria Proteatern.
– Vi var flera som valde bort Dramaten för Fria Pro. Alla sa att det skulle gå åt helvete för oss men det var ju världens succé med utsålda föreställningar. Jag är jättestolt att jag vågade ta det steget.
Det skulle bli fyra decennier i fria teatergrupper för Mia Benson innan hon kom till Dramaten 2012. Då hade hon bland annat varit engagerad på Turteatern (där Tur står för Teater utan reaktionärer) i Stockholm under många år.
De politiska undertonerna har präglat mycket av Mia Bensons yrkesliv, men för henne har det aldrig handlat om att välja mellan politik och underhållning.
– Jag har alltid tyckt att det hänger ihop. Angelägen teater måste också vara underhållande. Allvarsmän som spänner ögonen i publiken och säger sanningar är det tråkigaste jag vet. Är det inte underhållande blir det outhärdligt.
När hon en gång gjorde en avstickare till Chinateatern och spelade sängkammarfars var det många i proggkretsarna som undrade om hon var riktigt klok.
– I de fria grupperna fnyste man åt etablerad teater, och allra sämst tyckte man om privatteatrarna. Jag var ju också påverkad av det där.
Men tiderna förändras och i dag upplever hon inte en sådan uppdelning. Själv är hon öppen för det mesta i skådespelarväg och har medverkat i allt från Beckfilmer och tv-serien ”Bonusfamiljen” till Dramatenpjäser.
I höst ska Mia Benson spela en av huvudrollerna i ”Bara Astrid” på Kulturhuset Stads
teatern i Stockholm. Så nu tänker hon tillbringa hela sitt långa sommarlov i familjens sommarhus i Göteborgs skärgård med att läsa på om Astrid Lindgren. Men också njuta av havet och fiska krabbor med barnbarnen.
Och apropå barn – Mia Benson pratar om lekens betydelse för en skådespelare, hur den kan vara ett professionellt verktyg för att lösa uppgiften som det innebär att gå in i en roll och spela den tillsammans med andra.
– Jag menar inte att teater är lekande lätt, för ibland kan repetitioner vara fruktansvärda och ångestfyllda därför att det helt enkelt inte fungerar. Men för att hitta lösningarna, hur rollen ska göras tillsammans med de andra, så måste man leka. Som när man var barn och helt förlorade sig i något, och först då blev det på riktigt.
I en Tt-intervju när hon fyllde 70 år sade hon att hon aldrig ville bli vuxen. Hon säger samma sak i dag, som 75-åring.
– Med vuxen menar jag en människa som säger (här får
BILD: BJÖRN LARSSON ROSVALL
Mia myndig allvarsröst): ”Nu har jag förstått vad det innebär att leva. Med ålderns rätt har jag kommit fram till vem jag är”.
Mia Benson har ingen aning om vem hon är och det gör tillvaron ganska spännande. Hon hittar ständigt nya sidor inom sig.
Det är också en av anledningarna till att hon fortsätter skådespela år efter år, eftersom hon då utmanar sig själv att gå på upptäcktsfärd i sitt inre. Där kan det dyka upp nya och okända saker. Vad blir din nästa stora utmaning?
– Jag har lagt in en växel till nu på gamla dar och har haft uppdrag på både Stadsteatern och Dramaten. Men vad som blir nästa stora utmaning efter ”Bara Astrid” vet jag inte riktigt. Jag har hur som helst ingen lust att sätta mig i pensionärssoffan ännu. Det är en fördel med det här jobbet, att man kan arbeta så länge man vill, om de vill ha en.