”Ryssland koncentrerar sig på Luhansk”
Situationen i Sievjerodonetsk har nästan utvecklats till ett ställningskrig, där ryska och ukrainska styrkor försöker att mala ned varandra med artilleri.
Där kan det senast presenterade stödpaketet från väst bli till stor nytta för Ukraina, enligt analytiker.
Kriget i Ukraina har rört sig från en snabb, mer dynamisk, inledande fas till en mer statisk, där Ryssland taktik går ut på mindre landvinningar. Det säger Marcus Hellyer, analytiker vid Australian Strategic Policy Institute.
– Ryssarna har insett att de inte kan genomföra offensiver på flera områden samtidigt, utan koncentrerar sina resurser i Luhanskregionen, där de gör små framsteg, säger han.
Det är svårt att bedöma hur kriget egentligen utvecklar sig, eftersom det utifrån kartan inte går att utläsa hur mycket kriget kostar respektive sida i materiella resurser och människoliv.
Hellyer gör en jämförelse med slutet av första världskriget, där det kunde se ut som att Tyskland skulle segra, med stora delar av Frankrike och Belgien ockuperade och Ryssland som besegrats i öst. Samtidigt kollapsade nationen inifrån till följd av de stora förlusterna.
– Är vi vid den punkt där ukrainarna håller på att kollapsa, för att de slängt in så mycket resurser?
BILD: OLEKSANDR RATUSHNIAK
Eller har Ryssland tappat så mycket att de förlorar, eller har vi nått en punkt då båda sidorna kan kalibrera sina insatser? säger Hellyer.
Ryssland har tiotusentals stridsvagnar och artilleripjäser som har varit lagrade sedan kalla kriget. Landet har gått tillbaka till en slags sovjetisk strategi, där man enligt Hellyer inte är så intresserad av att ha bäst taktik eller mest avancerade vapen.
– Deras framgångar nås via de stora mängder de har, de har gått tillbaka till sitt traditionella krigssätt – att jämna allt motstånd med marken.
– För att svara på det ryska artilleriet behöver ukrainarna ha eget artilleri. Tekniskt är västs system bättre, med en längre räckvidd och mer precision. Men Ryssland har mycket mer – så det är ett krig där kvalitet ställs mot kvantitet, säger Marcus Hellyer.
Frågan är hur länge västs leveranser kan fortsätta. Om vanliga artillerigranater är snabba och billiga att tillverka, är precisionsvapen betydligt dyrare och innehåller mängder av exempelvis mikrochip, som det råder global brist på sedan pandemin. Väst har också generellt mindre lager att tillgå.
– Det är svårt att höja produktionen. USA har exempelvis sagt att det kan ta flera år att fylla lagren av (den amerikanska pansarvärnsroboten) javelin.