Malin Rockström: Tricket för att hitta rätt hatt

Denna tiden på året är det väldigt bra att bära huvudbonad. Helst en anpassad för årstiden och med inbyggt solskydd. Det är kul med huvudpynt och det finns så mycket att välja på! Solhattar med breda böljande brätten, massor av olika solskärmar, och kepsar i oändligt många varianter.

Så många olika modeller, och inte en enda som passar på mig!

I många år gick jag runt och trodde att jag klädde i alla huvudbonader. Denna felaktiga självbild grundades i att jag faktiskt är otroligt tjusig iklädd coiffe och mindre finhattar jag ärvt av ståtliga damer till släktingar. Utan att egentligen nånsin ha testat någon funktionell skalpbeklädnad drog jag slutsatsen att all hatt är min hatt.

Efter att jag impulsköpt en truckerkeps runt 2003, för att alla andra hade en och all hatt ju är min hatt, så slogs min självbild i spillror. Det visade sig att alla hattar jag hade i min ägo, alla hattar jag fått låna och prova, hade varit av hjässmodell. Inte en enda hade täckt så mycket skalle att den nosat på MINA ÖRON. Såna där assiettöron som jag efter att ha gått under namnet Dumbo en termin i lågstadiet valt att bara ignorera. De fanns inte.

Hade någon frågat något om mina öron så hade jag vrålat: ”Jag har inga örooon!”

Hade någon frågat något om mina öron så hade jag vrålat:

”Jag har inga örooon!”

Men så hade jag visst öron, och resan mot att hitta en huvudbonad med solskyddande egenskaper kunde börja.

Måste jag tvunget ha en solhatt då? Det är ju inte på långa vägar alla som äger keps. Jo jag måste faktiskt, jag har inte bara jättestora öron, jag är också rödlätt vilket betyder att jag i rakt nedstigande led, 75 generationer tillbaka, hade en släkting som var antingen irländare eller vampyr. I vilket fall så bränner jag min hårbotten varje år i maj. Sen kan jag inte borsta håret utan smärta förrän i oktober.

Vad fånigt det blir att räkna upp ställen jag bränner mig på. Jag bränner hela mig! Inklusive hårbotten, öron, panna och näsa. Det är allvar, det är farligt! Ingen solkräm i världen kan rädda mig, jag måste täckas!

Nu har jag hållit på med hattjakt förfärligt länge, och jag har inte hittat någon riktigt bra än. Jag har testat att peta in öronen i huvudbonaden, att lämna dem på utsidan och testat kepsar som slutar en bra bit över örat, men det är inte skönt. Det blir inte bra. Är det inte öronen så är det håret som är för fluffigt. Tack och lov har jag lärt mig så mycket av allt provande att jag tror att jag är redo att börja utveckla en perfekt modell.

Det jag skissar på är en slags kippa som knyts fast med hakband, annars kan den omöjligt hålla sig kvar ovanpå mitt hår. På själva kippan fäst band som håller i en kepsskärm. För att den inte ska flaxa runt så fästs skärmen med skruvar som liksom spjärnar emot mina tinningar.

Jag hoppas kunna ta fram en prototyp redan nu i sommar. Det vore bra för jag har fler hattproblem att lösa. Min stackars Andreas kan inte heller bära huvudbonad. Det sabbar nämligen hans fina frisyr! Somliga köper kepsar utan att prova, medan andra står helt oskyddade med en byrå full av hattar ingen kunde ha. Det är faktiskt inte rättvist.