Björn Werner: Putins ”sjukdomar” är en del av vårt önsketänkande

Kort efter Putins attack mot Ukraina kom ordern från Bryssel: de ryska propagandakanalerna “Russia today” och Sputnik News” skulle släckas i Europa. “Om informationen är dålig så är demokratin dålig” slog EU:S utrikesrepresentant Josep Borrell fast. Sverige lydde. Sajterna släcktes. Beslutet var riktigt. Under det största kriget på europeisk mark sen andra världskriget kan inte fienden tillåtas sprida desinformation. Beslutet belyste också de fria mediernas exceptionellt viktiga roll – att förhålla sig just fria. Att vrida fakta till sin fördel är en central del av krigföring för alla parter i en konflikt. Mediernas uppdrag att rapportera neutralt, objektivt och med sanningen som ledstjärna är därför viktigare än någonsin under ett pågående krig.

Tyvärr har svenska medier skött detta besvärande dåligt. I stället för att rapportera om hur kriget faktiskt går ser många det som sin uppgift att spela på läsarnas önsketänkande om hur kriget förhoppningsvis kommer gå. Det vill säga: jättebra.

Kvällstidningarna bedriver eviga spekulationer om president Putins hälsa. Det går knappt en dag utan att någon ny defekt pekas ut som bevis för att den ryska ledaren inte har lång tid kvar att leva. Har han en gungig gång? Parkinsons! Ovanligt runt ansikte? Cancer! Jättelångt skrivbord? Är han tokig?

Varenda negativ kommentar från ryska makthavare som går emot regimen överrapporteras. Det räcker med en avhoppad diplomat, före detta rådgivare eller besviken general för att svenska medier ska värdera detta som en viktig nyhet. Gärna tryfferat med en analytiker som spår att slutet för regimen är nära och att en palatskupp lurar bakom nästa krök.

Inget av detta är objektiva nyheter. Tidningar vill bli lästa – alltså rapporterar man gärna om det folk vill läsa.