Tvångstankar efter förlossning i roman driven av ambivalens
Roman
Olga Ravn
”Mitt arbete” Översättning: Michael Larsson (Ellerströms)
På ytan verkar den danska författaren Olga Ravns nya roman ”Mitt arbete” handla om en förlossningsdepression.
En kvinna föder sin första son och allt förändras: hennes relation till maken, till arbetet, till sig själv och till tiden. Hon faller in en förlossningsdepression med tvångstankar samt paranoida och sadistiska fantasier.
Graviditet och moderskap är ett återkommande tema i litteraturen just nu, se till exempel Sara Gordans ”Natten” som också använder sig av omtagning som litterär metod.
Formmässigt liknar Olga Ravns roman dock få andra samtida böcker. Den blandar journaltext och dagboksutdrag, varvar poesi med prosa och dramadialog.
I stället tänker jag på romantikens genresplittrande romaner, Almqvists ”Drottningens juvelsmycke” lika mycket som Mary Shelley, som författaren Ravn själv anför. Roman förresten, ”Mitt arbete” varvar dikten och fiktionen med fakta och det till synes dokumentära.
Om ”Mitt arbete” har ett ärende, är det att skapa en sannare berättelse än vissa kulturella föreställningar kring förlossning och moderskap, de fiktioner som bevarar könshierarkier och håller kvinnorna på plats.
Föreställningen om att den skrivande kvinnan är sina böcker. Föreställningen om att en verklig konstnär inte kan göra något annat – till exempel ta hand om ett barn eller försörja sig själv. Föreställningen om att kvinnor och män är jämlika eller om att kvinnor och män inte kan vara jämlika.
För att göra det skapar berättaren, som kallas ”Olga Ravn”, den fiktiva Anna och för en dialog med henne. ”Olga Ravn” får uppdraget att sortera alla Annas papper. Resultatet blir en slags Frankensteinsk text.
Ravn skriver i en i boken central essä om författaren Mary Shelley, som fick fyra barn varav bara en överlevde henne själv, men framför allt om romanen hon är allra mest berömd för. Ravn vill skriva en bok som precis som Shelleys ”Frankenstein” är ett montage av olika delar som från början inte ser ut att kunna höra ihop.
BILD: SARA JOHARI
Trots det håller allt detta ihop inom samma pärmar. 13 inledningar, 28 fortsättningar och nio slut. Två olika berättare i samma text.
Romanen upplevs inte som särskilt splittrad, tvärtom hålls den samman av ett språk så stilsäkert att jag nästan, bara tvivlar på gränssnittet mellan den fiktiva Anna och berättaren ”Olga Ravn”.
Michael Larssons översättning framstår som så självklar att det är lätt att tro att den är skriven på svenska från början.
Vad är då det arbete som boktiteln syftar på? Man bör nog förstå det på flera sätt. Det är födslovärkarna (labour på engelska), och skrivandet. Det är rollen som mor och hustru, det reproduktiva arbetet som kvinnor fortfarande förväntas utföra i vårt samhälle. Och det är ”Olga Ravns” arbete med Annas papper.
Det är allt detta och mer därtill, för så funkar människors identiteter och liv. Vi alla Frankensteins monster, med minnen, historia, ett liv och en kropp som mer liknar ett lapptäcke än en sammanhängande berättelse.
Ett slutgiltigt omdöme om en sådan här roman kan bara göra den en otjänst, men man kan beskriva ”Mitt arbete” som rolig, irriterande, långtråkig, vacker och inte minst fascinerande. Det skulle vara ett misslyckande om en roman som drivs av ambivalens som idé var lätt att sammanfatta.
Vi alla Frankensteins monster, med minnen, historia, ett liv och en kropp som mer liknar ett lapptäcke än en sammanhängande berättelse.