Myten om BMI – och hur formeln används i dag
Än i dag används en tvåhundra år gammal matematisk formel för att ge svar på om du är smal eller fet. Vi talar såklart om den omdebatterade måttstocken BMI, som används inom allt från vården till forskningsstudier. – Jag tycker att det är skit, säger Instagramprofilen Anja Jelinek.
Midjemätningar, kroppsanalyser, smartklockor, tillväxtkurvor, fettänger och BMI. Listan kan göras lång på olika tillvägagångssätt som anses kunna bedöma en individs eller befolknings hälsotillstånd.
Den omdebatterade måttstocken BMI har under åren kritiserats på olika håll – i blogginlägg, på sociala medier och i olika podcasts.
Formeln utvecklades under 1800-talet av den belgiska fysikern Adolphe Quetelet. Baserat på data från en omfattande studie märkte forskare på 1970-talet att BMI kunde vara ett bra sätt att upptäcka fettoch överviktsrelaterade problem.
Men hur används det i dag?
Lauren Lissner, professor i epidemiologi vid Göteborgs universitet, berättar hur man använder BMI ur ett epidemiologiskt perspektiv.
– Det är inte likvärdigt med fetma eller överviktighet, men det är ett mått vi använder oss av för att studera fetma i stora befolkningsstudier.
Lauren Lissner har fokuserat på BMI sedan 1980-talet och kan konstatera att det visar hälsotillståndet på flera plan.
Bland annat är ett högt värde nästan alltid associerat med alla stora kroniska sjukdomar, med undantag för exempelvis lungcancer. Samtidigt kan ett lågt värde vara en varningssignal för ätstörningar.
– Att använda sig av BMI gör epidemisk forskning möjlig att genomföra, eftersom det är den bästa metoden att använda två enkla mått och omvandla det till en nära indikation på hur undernärd, normalviktig eller överviktig man är, säger hon.
Sedan 1990-talet började man se en ökad viktuppgång bland barn, män och kvinnor i Sverige. Det kom att kallas för fetmaepidemin, och vid den tidpunkten var man mindre införstådd på fetmans hälsokonsekvenser, berättar Lauren Lissner.
– Det finns gott om data för att övervaka denna epidemi baserat på BMI. Fetma leder inte bara till hälsorisker, utan kan också leda till stigmatisering och diskriminering. Därför är det viktigt att prata om. Vilka är nackdelarna med BMI?
– Det mäter inte fetma, utan relaterar bara vikt och längd. BMI över 25 ses som en indikation på övervikt hos alla vuxna. Men en ung vältränad man kan lätt ha över 25 utan något extra kroppsfett alls.
Lauren Lissner berättar att om man använder formeln på individnivå måste man veta att flera faktorer spelar in, till exempel hur mycket muskler man har, ålder och allmänt hälsotillstånd.
Enligt Folkhälsomyndigheten innebär ett BMI under 18,5 att man är underviktig, och har man ett BMI som är 30 eller högre – ja, då har man fetma.
Anja Jelinek, som driver Instagramkontot @enmatinsta, tror att de här siffrorna skapar ett ätstört samhälle fyllt av negativa känslor och ångest.
– Jag tycker att det är skit. Det är ett väldigt trubbigt verktyg, eftersom BMI enbart visar relationen mellan din vikt och din längd. Det säger ingenting om hur en person egentligen mår, säger hon.
Med över 10 000 följare på plattformen är Anja Jelineks fokus framförallt på matlagning. Men hon lägger också ut inspiration till hur man kan få en mer avslappnad relation till all sorts mat.
– I perioder pratar jag mycket med mina följare om vad jag kallar för ätande och allt vad det innebär. Då kommer vi ofta in på frågor om normer och skambeläggande kring ätandet ur ett brett samhällsperspektiv.
Anja Jelinek upplever att många av hennes följare har ett stort behov av att prata om den typen av frågor, och att det finns en stor igenkänningsfaktor.
Redan i mellanstadiet stötte hon på begreppet BMI, och fick då höra att hon ”skulle hålla lite koll”.
– Jag var tolv år. Vad är det jag ska hålla koll på? Jag kände mig otillräcklig och ledsen. Det är som att säga till någon att du är fel, du måste ställa om för din kropp är inte frisk nog.
Den kommentaren, tillsammans med andra föreställningar i samhället om hur en ”normal” kropp ska se ut, resulterade i ätstörningar under flera år.
Anja Jelinek kritiserar att vården och skolväsendet till stor del bygger på mätbarhet, och saknar det holis
tiska perspektivet på en individs hälsa.
– Jag hade önskat en bredare variant av prover, ens fysiska hälsa kopplat till psyket, hur ens sociala kapital är och vilka möjligheter man har till rörelse, mat, jobb och sociala sammanhang. Hälsa påverkas av alla de faktorerna.
Tror du det finns några fördelar med BMI?
– Nej. Jag är ju inte forskare och jag förstår att BMI är ett verktyg som gör att man kan mäta ett index. Men det främjar inte hälsa och säger ingenting om hur någon mår.
Som tidigare nämnt kan BMI användas som en markör på fetma, i forskningsstudier och som ett hjälpmedel för att övervaka fetmaepidemier.
Men på Ätstörningscentrum för barn och unga vuxna på Östra sjukhuset använder man metoden på ett helt annat sätt.
Anne-line Solberg, enhetschef på mottagningen, berättar att man inom ätstörningsvården använder BMI för att se när värdet blir farligt lågt.
– Det styr våra bedömningar och beslut, till exempel om någon är underviktig och behöver äta för att gå upp i vikt, säger hon.
Men man använder sig aldrig enbart av det. För att få en helhetsbild av hälsotillståndet hos patienterna som vårdas på Ätstörningscentrum krävs andra undersökningar.
Bland annat undersöker man olika nivåer på värden i blodet, puls och blodtryck som kan visa hur blodcirkulationen fungerar samt hur man mår psykiskt i relation till sin ätstörning.
– BMI är ett relativt objektivt sätt att skatta en människas kroppsmassa. Men en del patienter är kritiska till det eftersom det kan vara missvisande, säger Anne-line Solberg.
På vilket sätt?
– På så sätt att det inte säger något alls om fördelningen på muskeloch fettmassa, och missvisande eftersom det inte säger någonting om övriga hälsofaktorer. Människor kan ofta se det som ett slags mått på hur hälsosam man är, men det stämmer inte riktigt.
Varför använder man sig av BMI inom vården överhuvudtaget i så fall?
– Vi hade klarat oss utan, men det är ett enkelt och patientsäkert sätt att kommunicera vårdpersonal emellan i stället för att skriva långa beskrivningar till varandra.
Ytterligare en fördel med måttstocken är att det kan vara en viktig del i behandlingen, för att säkerställa att en patient får i sig tillräckligt med mat och stabiliseras kroppsligt.
Men Anne-line Solberg berättar att ett överdrivet fokus på BMI kan trigga ätstörningar, och att man jobbar för att patienterna ska släppa vilken siffra man hamnar på.
– I stället frågar vi våra patienter: ”Hur mår din kropp? Vad kan du göra med den i dag?”. Kroppens funktion och hur livet fungerar är mycket viktigare än de här måtten.