Hög klass på specialeffekterna men en något splittrad berättelse
Regi: Victor Danell (Crazy Pictures)
UFO Sweden
Med: Inez Dahl Torhaug, Jesper Barkselius, Sara Shirpey, Isabelle Kyed, Eva Melander och Oscar Töringe Sverige, 2002 (115 min)
Crazy Pictures är duktiga på action, men det är lite si och så med dialogen, agerandet och själva manuset skrev jag i recensionen när katastroffilmen ”Den blomstertid nu kommer” hade premiär 2018.
Det är samma visa en gång till när det Norrköpingsbaserade filmkollektivet ger sig ut i ”Twilight Zone”-land med ”UFO Sweden”, som är ”weird” eller, för att ta till ett svenskt ord, svåridentifierbar. Ibland är filmen en barnvänlig komedi, ibland högeffektiv action och, då och då, science fiction. Oavsett låter replikerna ofta helt förfärliga.
En prolog från Norrköping 1988. Uno (Oscar Töringe), som är besatt av märkliga fenomen och övertygad om det varit något skumt med väderleksprognoserna i flera decennier, sitter i bilen utanför SMHI och väntar på någon.
Ett snabbt hopp framåt, till 1996. Unos dotter Denise, bra spelad av Inez Dahl Torhaug, är en rebellisk fosterhemsplacerad tonåring. Hon har inte haft det lätt ”med ingen mamma och en foliehatt till pappa”, som den unga tuffa kvinnliga polisen Tomi (Sara Shirpey) uttrycker saken. Till råga på allt är pappan spårlöst försvunnen och förmodat död.
Plötsligt börjar det hända saker. Ett strömavbrott föranleder kaos när trafikljusen slutar att fungera. En förarlös Saab kraschar genom taket rätt in i en lada. Det är något med bilen, som tycks ha dumpit ner från ett rött sken på himlavalvet, som gör Denise övertygad om att hennes pappa lever, att han har blivit kidnappad av utomjordingar.
Vem kan tro på något sådant? Denise
går till UFO Sweden, en organisation som finns på riktigt under namnet Ufo-sverige, och deras fallfärdiga kontor. Föreningens medlemmar är regelrätta nördar (en av dem heter Karl-tefat), men sunt skeptiskt inställda när folk ringer och hävdar att de sett ett ufo.
Det har gjorts hiskeligt många filmer om utomjordingar som går till attack, men ”UFO Sweden” är inte den typen av film. Det finns något där ute, men inga gröna monster är i sikte.
På nätet kan man lätt hitta en skickligt gjord trailer som ger sken av att detta är en oavbrutet fartfylld film. Det stämmer inte. Filmen är som ett ”Arkiv X”-avsnitt utdraget till två småsega timmar, men det tar sig rejält på slutet, då specialeffekterna håller Hollywoodklass.
Alltså är det helt i sin ordning att Crazy Pictures blivit Guldbaggenominerade i kategorin bästa visuella effekter.
BILD: SF STUDIOS