Drömmen om snabba pengar blir en mardröm

Drama Brighton 4:e gatan

Regi: Levan Koguashvili

Med: Levan Tedaishvili, Giorgi Tabidze, Nadezhda Mikhalkova, Kakhi Kavsadze, Laura Rekhviashvili mfl Georgien mfl, 2021 (90 min) ••••

Georgianske Kakhi (Levan Tedaishvili) har ett förflutet som mästare i brottning. Som äldre lever han ett mer stillsamt liv i centrala Tbilisi med fru och schäfer. När brodern spelat bort alla pengar och plötsligt står utan lägenhet försöker Kakhi ordna upp situationen.

Därefter reser han över Atlanten till Brooklyn, för att hälsa på sonen Soso. Varningssignaler har kommit från broderns fru Natela, i vars trånga lägenhetshus sonen bor. Soso sover inte om nätterna och verkar orolig. Snart uppdagas att läkarstudierna bara varit ett luftslott. Istället tar sonen påhugg som flyttarbetare. Precis som sin farbror har han blivit slav under spelmissbruket, och skulden har nu vuxit till ofattbara 14 000 dollar.

Situationen är värre än vad pappan kunnat ana. Kakhi är dynamisk, vet att dra nytta av sitt kända ansikte och agerar problemlösare. Till skillnad från mer cyniska personer i omgivningen vill han se det goda i människan. Gemensamma nämnare står att finna – även i de mest förtvivlade situationer. Det går att förenas i en sång, i en sup eller i kärleken till våra närmaste.

”Brighton 4:e gatan” kunde varit en dussinfilm om migranter på glid i New York, men tvärtom. Filmen sticker ut med den ena starka, oväntade scenen efter den andra. Från introt – där bistert rökande män följer en tv-sänd fotbollsmatch i en kafeteria i Tbilisi och slagsmål utbryter – till en bisarr kidnappning-scen i Brooklyn som rymmer ett epilepsianfall, en nackmassage, fyllesång och förbrödring.

Fastigheten som Natela sköter befolkas av en brokig skara georgianske män, som på olika sätt försöker hanka sig fram i sitt nya hemland. Livet som fattig, mer eller mindre papperslös, gestaltas här rått men med avväpnande och varm humor. Desperation föder drömmen om snabba pengar som i sin tur göder spelmissbruk och skulder i en ond spiral oavsett var du befinner dig i världen.

Storstadsdjungeln är inget för godhjärtade och från en plats i marginalen är det frestande att svika andra som har det lika knapert som du själv.

Miljöerna fascinerar och tonfallet känns genuint. Såväl Natela som Sosos flickvän Lena framstår dessutom som kvinnor med skinn på näsan, samtidigt som de kämpar på i konstant motvind. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan i en berikande humanistisk hymn – ömsom lågmäld och explosiv.