Hallandsposten (Late Edition)

Lärare har muckat som bästa kamrat

- Linnea Gustafsson BILD: PRIVAT

Idén om att göra värnplikt har funnits länge hos Julia Bäckström. Men det var när hon började närma sig 30 som hon bestämde sig för att söka. Beslutet kom dock inte helt utan farhågor.

– Det kändes nervöst då jag visste att de andra skulle vara i gymnasieål­dern som jag är van att utbilda, och nu skulle vara vi vara jämlika. Jag visste inte riktigt hur det skulle fungera socialt och trivselmäs­sigt. Sedan oroade jag mig också över hur det skulle kännas att vara ensam tjej.

Men nu ångrar hon inte en sekund att hon gjorde det. Hon beskriver en otrolig kamratskap och hur hon fått vänner för livet. Hon såg det aldrig som ett problem att vara den enda tjejen i gruppen.

– Jag har faktiskt ingen dålig erfarenhet av ett dåligt bemötande som kvinna, även om jag hört skräckexem­pel från andra förband. Försvarsma­ktens tekniska skola i Halmstad blev det här året utsedd till Sveriges bästa förband och har många kvinnliga chefer. Det tror jag säkert bidrar till att trivseln är så hög där jag var.

Julia tar också med sig många lärdomar från sin tid på utbildning­en.

– Jag har lärt mig att man alltid klarar lite mer än vad man tror, och kanske också att jag inte var en av de starkaste och snabbaste men att det inte heller är de viktigaste egenskaper­na, utan att det främst är kamratskap, att alltid hjälpas åt och mentalt stötta varandra i att aldrig ge upp.

Hon berättar om tiden som var mest utmanande vilket var när de hade varit ute på fält i tolv dygn. Det var februari och regnigt, de åt mat från ”ransonpåsa­r” och sov väldigt dåligt på grund av kylan. Näst sista kvällen hade de stridsövni­ng i ett dygn och Julia skulle leda striden.

– Det är snabba beslut och applicerar man det på verklighet­en är det ju beslut som är livsavgöra­nde. Det är ganska jobbigt att ta snabba beslut baserade på väldigt lite underlag och som kan påverka folk till livet. Så jag skulle säga att den sista striden var min största utmaning.

Varje år inför utbildning­sslutet så utser befälen en ”bästa soldat” och rekryterna, alltså ens kamrater, kompaniets ”bästa kamrat”. I år var det Julia som fick den ärofyllda kamratutmä­rkelsen.

– Jag blev jätteförvå­nad, rörd, stolt och ärad. Tidigt så var jag väldigt hjälpsam och de kallade mig ”plutonens mamma”. Man kunde komma till mig när man behövde någonting praktiskt, men också när det var jobbigt. Jag var den enda som kunde gråta öppet men då kunde de komma till mig i skymundan och gråta en skvätt. Många sade att jag var det självklara valet att gå till när man behövde prata ut.

Julia har kommit in på specialist­officersut­bildningen i Halmstad, men bestämde sig för att tacka nej till platsen. Hon kommer i stället

Halmstad: Julia Bäckström jobbar som gymnasielä­rare men bestämde sig för att göra lumpen. Nu, elva månader senare, är hon nöjd med sin insats och att ha muckat som ”bästa kamrat” bland sina rekryter.

att fortsätta jobba inom skolvärlde­n.

– Det var jättejobbi­gt att ta det beslutet och jag vet inte om jag har gjort rätt. Jag känner att jag vill göra samhällsny­tta och det gör jag ju på båda ställena, men nu tänker jag stanna på gymnasiet och ge det en chans till. Jag är inte klar med Försvarsma­kten och tänker att chansen att bli specialist­officer kommer att finnas kvar.

 ?? ?? Julia Bäckström har nu muckat efter 11 månader. Här är hon på högvakten på Stockholms­slott.
Julia Bäckström har nu muckat efter 11 månader. Här är hon på högvakten på Stockholms­slott.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden