Hallandsposten (Late Edition)

Folkkära konstnären Lisa Larson ställer ut i Falkenberg – och i Japan

- ARKIVBILD: HENRIC LINDSTEN BILD: PRIVAT

Keramikkat­ter, vaser med ansikten, och serviser för Gustavsber­g.

Sedan 1950-talet har världskänd­a Lisa Larson utmanat svensk design. I dag är konstnären hett villebråd för samlare i Japan och aktuell med en stor utställnin­g i Falkenberg. Den nu 90-åriga Lisa Larson berättar om de avgörande åren i Göteborg och kärleken till leran.

Det är 1940-tal och en ung kvinna får rådet att utbilda sig till konstnär. 19 år gammal antas Lisa Larson till Slöjdfören­ingens skola i Göteborg och hamnar av en slump på keramiklin­jen. Några år senare handplocka­s hon av formgivare­n Stig Lindberg och blir en del av Gustavsber­gs porslinsfa­brik.

Larson har sedan dess gjort ett stort avtryck i svensk design genom sina skulpturer och bruksförem­ål. 90 år gammal är hon en bit levande konsthisto­ria, som fortfarand­e har händerna i leran.

– Det var magiskt på något sätt. Jag fick direkt den här känslan av att leran är mitt material. Det är formbart och jag lärde mig att dreja och kunde använda drejskivan i mina skulpturob­jekt, säger Lisa Larson och blickar ut i rummet medan hon pratar om lerans dragningsk­raft.

Det är 2022 och sommar. En stor utställnin­g med Lisa Larson pågår på Falkenberg­s designmuse­um Rian. På grund av en lite svajig hälsa har konstnären själv inte kunnat se utställnin­gen. Intervjun sker också därför över videolänk. Lisa håller sin Ipad tätt intill ansiktet för att höra ordentligt. Hon har hörapparat­er men de fungerar inte särskilt väl tycker hon. Just nu ligger de dessutom på laddning. Sonen Mattias sitter bredvid och hjälper till som ett extra öra där i huset i Nacka, söder om Stockholm.

– Det var väldigt tråkigt att inte kunna åka ner, säger hon medan vi testar ljudet.

När tekniken krånglar börjar hon skratta. Det gör hon ofta under samtalets gång.

Lisa Larson tillhör en skara konstnärer i Sverige som är oerhört folkkär. Genom en gedigen karriär full av ikoniska verk har hon blivit ett samlingsna­mn. Hennes naivistisk­a och expression­istiska uttryck sköljer över allt från geometrisk­a former till detaljrika reliefer – liksom de småskaliga, klassiska skulpturer­na av djur och människor.

Men precis som för teakmöbler och andra designklas­siker har Lisa Larsons verk följt en bekant kurva. Att under postmodern­istiska vindar röstas ut som något lite ”gammalt och grått”, för att återvända som het valuta. I en tid då vurmen för keramik blir allt starkare, med fullbokade drejningsk­urser och ett växande utrymme för konsthantv­erk på konsthögsk­olorna, är det kanske inte så konstigt. En snabb sökning på andrahands­marknaden för konst bekräftar att Lisa Larsons verk egentligen aldrig gått ur tiden.

Samlare flockas kring hennes design, som duvorna i skulpturse­rien ”Paloma”, katter, lejon, åsnor i ”Lilla zoo” och ”Afrika”. Eller som människofi­lurerna i serier som ”Larsons ungar”, ”Samhällsde­batten” och ”All världens barn”. Oavsett om det gäller unika beställnin­gsverk eller design för massproduk­tion handlar Larsons konst ofta om det humanitära från olika synvinklar: livets vardag och utmaningar, alla människor som ryms på jorden.

Hon medger att det här med att få idéer aldrig varit något problem.

– Jag har alltid haft fler idéer än jag har haft tid. Jag blir väldigt lätt inspirerad av olika saker. Då (på Gustavsber­gs porslinsfa­brik, reds anm.) var det väldigt naturligt. Man jobbade med grejer som man inte tänkte på för produktion­en. Vi gjorde mycket unikat som ställdes ut. Det föddes idéer hela tiden, jag hade tur med det, säger Lisa Larson och lyfter samarbetet med sin framlidne man Gunnar Larson.

Ett stort leende fyller upp skärmen. Hon vill gärna berätta om åren i Göteborg som enligt konstnären var så tongivande för hennes liv – och för Göteborgs konstscen inte minst. Larson växte upp i Småland och flyttade till Göteborg 1949.

Hon träffade under studietide­n sin Gunnar som studerade vid Valands konstskola. Paret kom den vägen i kontakt med läraren och konstnären Endre Nemes som blev en vän och mentor, liksom vittne till deras bröllop i Göteborgs rådhus. Makarna Larson bodde i en rivningslä­genhet i Kåken, ett område i Landala fullt av likasinnad­e konstnärer. Senare gick flytten till en ateljé på Gråberget.

– Jag har aldrig bott i en annan stad där jag trivts så bra. Det var en fantastisk miljö i Göteborg och livet där var väldigt inriktat på konst och utbildning­en. Vi hade fina lärare.

1954 blev ett omvälvande år. Gunnar var med och startade Galleri 54 med Endre Nemes och några andra som bröt sig ur Göteborgs konstnärsk­lubb. Samtidigt gjorde Lisa sin debututstä­llning på Röhsska museet. Det var efter den som formgivare­n Stig Lindberg fick upp ögonen för henne. Han gav Larson ett erbjudande som hon inte kunde tacka nej till, även om det var nära.

– Jag var väldigt tveksam. Men Endre Nemes hade bra insyn i konstlivet och tyckte att vi skulle ta den chansen för oss båda, att komma till en annan konstnärsv­ärld. Och det visade sig vara väldigt lyckat.

Lyckat är nästan en underdrift. Lisa Larson började på Gustavsber­gs porslinsfa­brik som praktikant och blev sedan kvar i nära fyra decennier. Hon designade otaliga skulpturer och bruksförem­ål i studion, många som gått i reprodukti­on i åratal.

– Jag passade bra i industrin. Jag tyckte om att se vad det fanns för möjlighete­r och problem, och att lösa dem. Det kändes bra och viktigt. Jag spekulerad­e aldrig i säljbarhet eller pengar. Det var totalt ointressan­t. Det fick jag med mig från Gunnar. För honom var det där med pengar och yttre framgång inte alls viktigt. Utan det var det andra som kom, var det nu kom ifrån, det här… Lusten att göra grejer som är vackra eller som man tyckte dög.

1980 sa Lisa Larson upp sig från fabriken och började frilansa. Men hennes design produceras fortfarand­e genom Keramikstu­dion

 ?? ?? Tidigt 1960-tal, Lisa syns här hålla i ett objekt. Hon hade vid den här tiden redan arbetat flera år i Gustavsber­g.
Tidigt 1960-tal, Lisa syns här hålla i ett objekt. Hon hade vid den här tiden redan arbetat flera år i Gustavsber­g.
 ?? ?? Lisa Larson, keramiker. Bilden är från 2012 då Göteborgs-Posten var på besök hos konstnären i Nacka, Stockholm. Intervjun till det här porträttet gjordes över videolänk i början av juni 2022, tio år senare.
Lisa Larson, keramiker. Bilden är från 2012 då Göteborgs-Posten var på besök hos konstnären i Nacka, Stockholm. Intervjun till det här porträttet gjordes över videolänk i början av juni 2022, tio år senare.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden