Med all önskvärd tydlighet utmärker sig landets tredje största parti, SD, som annorlunda.
Med all önskvärd tydlighet utmärker sig landets tredje största parti som något helt annorlunda, där anfall är bästa försvar.
För fem år sedan skickade partiledaren Jimmie Åkesson (SD) ut ett mejl till alla medlemmar om den så kallade nolltoleransen. Där stod bland annat att läsa· ”I vårt parti finns inget utrymme för extremister, rasister, rättshaverister eller andra med ett personligt behov av politiska eller privata utsvävningar” och ”Från och med nu råder nolltolerans och arbetet med att städa upp i leden ges högsta prioritet.”
SEDAN DESS
har en del medlemmar uteslutits av medlemsutskottet, som hanterar dessa frågor. I Halland har några försvunnit i storstädningen, som regionpolitikern Oleg Datsishin som uteslöts förra valperioden. Sedan i våras finns ett pågående ärende mot distriktsordföranden Susanne Larsen och i dagarna kan det bli aktuellt med gruppledaren i Hylte Stina Isakssons gillande på Facebook av hakkorsflaggor på en smörgåstårta.
På SD:S platser i regionfullmäktige i Halland och i kommunfullmäktige i flera halländska kommuner gapar det tomt, sedan flera medlemmar själva hoppat av och blivit politiska vildar.
Vid partiledaredebatten i riksdagen var Vänsterledaren Jonas Sjöstedt kritisk mot att flera SD:S riksdagsledamöter är dömda eller misstänkta för brottsliga gärningar som förskingring, narkotikabrott och misshandel. Han hade onekliga sina poänger eftersom Sd-ledaren gärna högt och brett talar om den ökande kriminaliteten och otryggheten i landet.
”Jimmie Åkesson är verkligen inte den rätte att tala om kriminalitet så som det ser ut i hans eget parti”, var slutsatsen i Jonas Sjöstedts resonemang.
SD:S partiledare svarade med att det var ett lågvattenmärke att ta upp gamla försyndelser.
ANNIE LÖÖF TOG
i ett replikskifte upp att partisekreteraren Richard Jomshof (SD), publicerat en bild på islam avbildad som en trojansk häst som ett hot mot västvärlden.
Jimmie Åkesson svarade Centerledaren med att han är övertygad om att det finns människor som kommit till Sverige utan goda avsikter och menade att det finns en naivitet i Sverige som inte kopplar ihop att många kriminella har den muslimska religionen gemensamt.
Det spelar uppenbarligen ingen roll hur hårt belastade förtroendevalda Sd-politiker i riksdagen eller på mer lokal nivå än är. Sverigedemokraterna ökar i popularitet och nafsar Moderaterna hårt i opinionshasorna. När vi i medierna granskar uppenbara övertramp mot den så kallade nolltoleransen är det vi som angrips för att blåsa upp småsaker. Det är samma taktik som Jimmie Åkesson använde mot Jonas Sjöstedt, nämligen att attackera angriparen.
Gång på gång bevisar Sverigedemokraterna att det inte är ett parti som alla andra – i negativ mening. Det är ett parti som gärna talar om ”svenskar och icke-svenskar”, som nu senast i nyss nämnda partiledardebatt. Och som inte tål att partiets budgetförslag debatteras ämne för ämne, exempelvis neddragningar av ersättningen för LSS och personlig assistans som Jan Björklund (L) ifrågasatte i riksdagsdebatten. Då var svaret från Jimmie Åkesson att ”han borde se till helheten”.
Anfall är bästa försvar.
Gång på gång bevisar Sverigedemokraterna att det inte är ett parti som alla andra – i negativ mening.