Krogbråk höll på att sluta med yxmord
Det var en tisdagskväll i september anno 1690. Bengt Jönsson från Övergård var inne på gästgivaregården i Ramnås och drack öl med Bengt Hansson från Sjögård. Övergårds-bengt blev röksugen och gav Sjögårds-bengt 2 skilling så att han kunde köpa tobak av gästgivaren Anders Bengtsson. Tobaken var dessvärre slut så de båda Bengt fortsatte att dricka öl.
DE SATT BREDVID varandra på en bänk och kom bra överens ett tag. Men så kom Övergårds-bengt plötsligt på att han givit Sjögårdsbengt pengar. ”Vart tog pengarna vägen, de som jag gav dig att köpa tobak för?” sa han. (Fast på 1600-talsspråk: ”Hwar afblefwo dhe 2 skillingh Jagh uplagdhe till att kiöpa toback före?”. )
”Dem fick du tillbaka”, svarade Sjögårds-bengt. De började gräla om pengarna och Övergårds-bengt anklagade Sjögårds-bengt för att ha köpt öl för pengarna, medan Sjögårds-bengt vidhöll att han gett tillbaka dem – eller möjligen köpt öl, men då till dem båda.
ÖVERGÅRDS-BENGT sa att han inte ville betala för Sjögårds-bengts öl och så halade han upp en kniv. Han höttade med den mot Sjögårdsbengt och stötte honom litegrann i bröstet. Sen högg han kniven i bordet. Sjögårds-bengt for upp, tog tag i Övergårds-bengts hår och utropade: ”Jag tror att Fan har flugit i dig, ska du stöta mig i bröstet med kniven?! och så vräkte han omkull den andre på bänken och slog honom.
Gästgivaren och hans fru rusade fram och skilde dem åt, men så fort de kom upp på golvet fick Sjögårdsbengt tag i en käpp som han slog Övergårds-bengt i huvudet med. Övergårds-bengt fick i sin tur också tag i en käpp och gav igen med två slag över ryggen på Sjögårds-bengt.
NU HADE DOCK gästgivaren fått nog och röt åt dem att gå därifrån, och de båda antagonisterna var inte argare än att de gav upp slagsmålet. Sjögårds-bengt promenerade hem och även Övergårds-bengt lommade iväg.
Men det var inte helt över. Övergårds-bengt var nämligen inte alls nöjd med läget. Han hämtade sin son, John Bengtsson, och tillsammans red de till Sjögårds-bengts gård, beväpnade med en yxa och en påk. Och hade de inte varit så fulla, och dörrarna inte hade varit låsta, hade de kanske tagit livet av Sjögårds-bengt – ty det var planen.
Men nu kom de inte in i stugan. Sjögårds-bengts hustru vaknade av att det bultade på dörren. Hon steg upp och ropade: ”Vem är det?”. ”Det är bara en liten piga”, svarade en pipig röst utanför, men det var Övergårds-bengt som gjorde sig till.
Hustrun lät sig inte luras, vilket fick Övergårds-bengt och sonen att bulta på dörren igen, och sen på väggarna, skrikandes: ”Din hynda!”.
När de blev för trötta på att banka och gapa, gick de och lade sig i höladan och sov till åtta på morgonen. Då återupptog de sitt bultande på dörren, och Sjögårds-bengt öppnade – han kunde ju inte tro att de fortfarande skulle vara kvar. Och vilken skräcksyn som mötte honom så fort dörren for upp. Där stod Övergårds-bengt med yxan höjd över huvudet, skrek ”God morgon!” och högg!
DET SLUTADE VÄL. Övergårds-bengt missade hugget fullständigt, Sjögårds-bengt drog igen dörren, haspade och skickade sen ut hustrun genom bakdörren för att hämta hjälp.
För det nattliga illdådet stämde Sjögårds-bengt Övergårds-bengt till tinget, där angriparen dömdes till dryga böter – och till att betala alla Sjögårds-bengts omkostnader vid tinget. Och så var det inte mer med det.
Här är en våldsam liten historia där alla inblandade tycks heta Bengt. För att ni ska hänga med i svängarna kallar vi huvudpersonerna för Övergårds-bengt och Sjögårds-bengt. Året var 1690 och det hela utspelade sig i Torups socken, i det som i dag är Hylte kommun.
Och vilken skräcksyn som mötte honom så fort dörren for upp. Där stod Övergårdsbengt med yxan höjd över huvudet, skrek ”God morgon!” och högg!
Källa: Göta Hovrätt – Advokatfiskalen Hallands län EVIIAAAG:35 (1690-1690).