Sovmorgon ger fler snillen

Så här under Nobelveckan blir vi alla litet klokare av vad mänskliga snillen lyckats utröna. Jag är mest imponerad av vetenskapsjournalisterna som gör begriplig svenska av de prisbelönade insatserna. Årets Nobelpris i medicin, eller fysiologi som det också heter, går till amerikanerna Jeffrey C Hall, Michael Rosbash och Michael W Young, för sina upptäckter av ”molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm”. I klarspråk handlar det om seriefiguren Bamses allra klokaste vän, Skalman och hans mat- och sovklocka. Och det var precis vad Svenska Dagbladet använde i rubriken (3/10): ”Upptäckarna av mat- och sovklockan får Nobelpriset”. Pristagarna har kartlagt hur allt levande på jorden använder samma mekanism för att förhålla sig till att jordens rotation runt solen skapar dag och natt.

I klarspråk handlar det om seriefiguren Bamses allra klokaste vän, Skalman.

NÄSTA FRÅGA är förstås hur upptäckten av den biologiska klockan påverkar oss människor rent medicinskt. Och jodå, den cirkadiska rytmen styr många fysiologiska processer, förklarar Anna Wedell, ordförande i Nobelkommittén: ”Sömncykler, mental förmåga, alltså hur alerta vi kan vara, kroppstemperatur, blodtryck, ämnesomsättning och immunfunktioner”.

När den biologiska klockan hamnar i otakt, som exempelvis när vi reser långt och tappar orienteringen i tid, drabbas vi av jetlag. Enstaka gånger är det visserligen jobbigt, men ständig jetlag är farligt. Svd-journalisten Henrik Ennart förklarar: ”När försöksdjur skickades fram och tillbaka över Atlanten för att få maximalt störd dygnsrytm dröjde det inte många veckor innan de helt enkelt dog”.

JAG TAR GÄRNA till mig hans budskap om att lyssna mer på kroppen. Men håller samtidigt med om att vårt samhälle, arbetsmarknaden och livsstilen sällan går i takt med vår inre klocka. Fler talar numera om att skolbarnen, särskilt tonåringarna, skulle prestera bättre om de fick sovmorgon. Med utsövda elever kanske Sverige rent av skulle kunna knipa några Nobelpris.