Stjärnfall och svart sand på bortglömd ö
RESOR: FULLT UPP DYGNET RUNT PÅ DEN LILLA KANARIEÖN En grönskande oas orörd av massturism, långt från sina pråliga systeröar. Kanarieön La Palma varvas med svarta stränder och gula bananplantager i skuggan av stora vulkaner. Högt ovanför Santa Cruz kullr
Finns det liv i rymden, så är det troligtvis på La Palma man först får reda på det. Här finns nämligen en av världens största samlingar teleskop. På vägen uppför berget måste vi stanna tre gånger för att återfå balansen, efter de hundratals snäva hårnålskurvorna. Men det är så värt det. När vi når vår slutdestination på 2 396 meters höjd möts vi av en magnifik utsikt. Himlen är intensivt blå, luften klar och krispig. Från vår punkt på Roque de los Muchachos ser vi teleskopen som silverglänsande klot och förvuxna brödrostar längs med bergskammen.
La Palma kallas ”La isla bonita”, den vackra ön. Och nog stämmer det. Jag har sett få platser som så fullständigt exploderar av grönska och samtidigt erbjuder ett varierat landskap. I inlandet avlöser vulkanerna varandra som spritsade toppar på en gigantisk marängpaj. Den tropiska vegetationen som kastar sig ut från bergssluttningarna får mig att tänka på Karibien, och västkustens vingårdar och blommande fält påminner om Frankrike. Ön är genomkorsad av vandringsleder, först upptrampade för att föra ut sockerrör på åsneryggar till kusten, senare tobak, silke och bananer. I dag fylls lederna av vandrare i bjärta färger.
VI HAR VÅRT basläger på resorten Palma Princess, mitt bland bananplantagerna. Det är på La Palmas västkust kvällarna är som vackrast, när solen sänker sig i ett rosaskimrande hav. En bit bort ligger några av öns finaste svarta sandstränder, där de blöta sandkornen i vattenbrynet ser ut som svart kaviar. Nedanför vulkanen Fuencaliente på den sydligaste spetsen ligger El Jardin de la Sal. Från terrassen har vi utsikt över saltträdgårdarna som gett restaurangen dess namn. Här äter vi kall mango- och limesoppa med saltbakade räkor, och spröda små bläckfiskringar som serveras med stekt lök och bacon ovanpå. Med jämna mellanrum kommer grupper med trötta och dammiga vandrare uppifrån branterna. Med njutningsfulla suckar slår de sig ned i sköna fåtöljer för välförtjänta förfriskningar och tapas i väntan på bord.
I LOS TILOS förtrollade skogar hänger dimmolnen tunga från trädens grenar. Det droppar från enorma ormbunkar och i var och varannan bergsskreva plaskar små rännilar när vi vandrar förbi. Vi pausar vid ett vattenfall och äter medhavda smörgåsar. Längst in är bergsväggarna så smala att de nästan viker sig in över oss.
Norrut ligger Charco Azúl som erbjuder ett annorlunda sätt att njuta av havets svalka. I naturliga bassänger skapade av lava och sten sköljer havsvattnet in och blir kvar. Från stenpoolens svala vatten kan vi tryggt se hur vågorna utanför skummar mot klipporna.
La Palmas huvudort Santa Cruz var en gång en viktig hamn för skepp som seglade till Amerika. Det var den sista chansen för proviantering och fast mark under fötterna på länge. Till minne av sjöfararna ligger en fullskalig replika av Columbus skepp Santa Maria i en rondell. Fartyget huserar vid marinmuseet, men den stora be-
hållningen är att stå på däck och föreställa sig livet ombord.
ATT UTFORSKA Santa Cruz är som att vandra genom en provkarta. Terrakotta, aprikos, ockra, olivgrönt, varje hus längs de smala gatorna har en egen nyans. Längs gågatan Calle O’daly ligger många små kaféer och udda, vackert inredda små butiker. Inne på marknaden Mercado Municipal råder en sakralt sval känsla under välvda tak. I ett stånd ligger sockerrör staplade bredvid berg av mango och papaya. Ett glas färskpressad sockerrörsjuice med is är uppfriskande med en nötig smak under den skummande ytan. Jag hoppar dock den erbjudna lokalt tillverkade romskvätten.
VI FÅR TIPS om att besöka Chipi Chipi utanför Santa Cruz. Från utsidan ser det ut som vilken vägkrog som helst, men in genom porten på baksidan verkar Barbapappa och Salvador Dalí ha slagit sina påsar ihop och öppnat restaurang. I den lummiga trädgårdens prång och vinklar står organiska skulpturer runt borden. Grillat är melodin här, oset från köket luktar förrädiskt gott. Till förrätt blir det traditionella chichorrones – friterade, ljumma fläsksvålar som pudrats med rostat vetemjöl, gofio. Halva grillade kycklingar, hemgjorda köttkorvar som är sprängfyllda med smak och stora stekar som fortfarande fräser i järnpannan när de levereras till bordet. Ett gäng småberusade trubadurer sitter på en bänk under den prunkande bougainvillean och bidrar till den goda stämningen.
Vi tillbringar flera dagar med att åka runt ön och uppleva naturen och miljön. Men La Palmas absolut största sevärdhet har vi ovanför oss hela tiden. Därför stämmer vi möte med astroguiden Juan Gonzales och hans portabla teleskop.
– I juni ser man Vintergatan som bäst, då tittar jorden in i galaxen. Men det går bra att stjärnskåda från La Palma närsomhelst på året, förklarar Juan.
VI STÅR PÅ en klippstrand några kilometer från vår resort, klockan drar sig mot sig midnatt och här är fullständigt beckmörkt. När en bil kör förbi ber Juan oss att se bort från lyktorna för att inte förstöra vårt mörkerseende. Med en fiffig laserpekare visar han Sirius, Vega och Betelgeuse. Här finns stjärnbilder jag aldrig hört talas om, som Geten som sitter i famnen på en kusk. Men nu ser jag den helt tydligt där uppe.
– Det är bra att gå ut sent. Då är det tillräckligt mörkt, och med god mat och lite vin i kroppen förstärks fantasin, säger Juan och skrattar.
”Jag har sett få platser som så fullständigt exploderar av grönska och samtidigt erbjuder ett varierat landskap.”