Mångsysslare som gillar att stå på scen
Allt började hemma i Gullbranna söder om Halmstad. Där växte Rebecca upp. Skolan fanns i Trönninge där hon var elev från förskola till och med nian.
– Och sen blev det Sturegymnasiet där jag gick teaterprogrammet.
Efter tre roliga år där var det dags för studenten. Detta var 2011.
Sedan dundrade verkligheten in med något som Rebecca beskriver som ”framtids-ågren”.
– Jag visste verkligen inte vad jag skulle satsa på.
Först jobbade hon ett tag på Gullbrannagården, därefter flyttade hon till Mullsjö folkhögskola för att gå Volontärlinjen Global.
I denna utbildning ingår bland annat att man åker iväg som volontär någonstans i världen.
Rebecca hamnade i Swaziland i Afrika. Där tillbringade hon tre månader med att arbeta på en skola med förskolebarn.
– Det var fruktansvärt tungt, berättar hon, framför allt för att så många av barnen inte hade någonstans att ta vägen.
VÄL HEMMA IGEN tog hon kontakt med Margareta Ek, en av lärarna från Sturegymnasiet, och bad om hennes råd kring vilken bana hon skulle satsa på i framtiden.
– Maggan sa åt mig att sitta ner i båten, för hon höll på att starta ett nätverk för kulturarbetare som skulle heta Dramalogen och där hon tyckte att jag skulle vara med.
Så blev det också. Rebecca klev in i verksamheten och är i dag egen företagare. Som del av Dramalogen har hon hittat ett både roligt och givande sätt att försörja sig på.
HON TRIVS PÅ scenen. Insatsen som huvudkonferencier på Galan möttes av folkets jubel. Hennes sidekick, tv-kändisen Tony Irving, fick nöja sig med att spela andrafiolen, något han enligt Rebecca inte hade minsta problem med.
– Han är otroligt vänlig och ödmjuk, det var jätteroligt att jobba ihop med honom.
Föreberedelserna inför kvällen hade pågått i flera månader. Rebecca sjöng både på scenen och i de förinspelade inslagen tillsammans med sponsorerna. I sin egen och kompisens välpatinerade bil från tidigt 1990-tal skjutsades passagerarna runt en sväng på stan samtidigt som de sjöng karaoke.
När Rebecca var liten och spelade teater med sin bästa kompis pratade flickorna ibland om vad som skulle vara det hemskaste med att stå på scenen.
– För min del var det att behöva spela träd eller en sten, hahaha!
Till all lycka slog mardrömmen aldrig in – teatervärlden har hon till och med lämnat bakom sig. De uppdrag hon får som frilansande kulturarbetare varierar och alla har sin egen karaktär. Som konferencier får hon gärna synas, men i rollen som moderator är uppgiften att enbart vara en sammanhållande länk.
Förra fredagen var Rebecca Sellergren Näringslivsgalans huvudkonferencier med en stjärnglans som inte ens tv-kändisen Tony Irving kunde mäta sig med. ”Han är en otroligt ödmjuk person, det var jättekul att jobba ihop med honom".
REBECCA ÄR SIN egen chef och trivs med det. Halmstad är hemmabas och lär förbli så ett bra tag till. Närmast skall hon vara med och hålla i den happening som Dramalogen arrangerar i samband med julskyltningen. Sedan får hon se vart livet leder henne.
– Visst, det skulle vara jätteroligt om någon bad mig leda Melodifestivalen, fast samtidigt får man ju hejda sig och ställa sig frågan: för vems skull då? Jag står gärna på scenen fler gånger och jag är öppen för förslag. Framtiden tar jag som den kommer, jag är 25 och har inte bråttom.