Gammaldags grillkol från egen mila
Kolmilan Lisa blev den tolfte milan som Friluftsfrämjandet i Knäred har anlagt. Men sedan i lördags är hon ett minne blott. Milan är släckt och allt kol har packats ner i 669 påsar.
Vart tredje år brukar Friluftsfrämjandet tillverka grillkol på gammeldags vis, genom att göra en egen mila.
– Arbetet börjar redan strax efter midsommar. Vi gallrar åt markägare i trakten, och i gengäld får vi behålla virket. I år hade vi cirka 40 kubikmeter ved, säger Dan Kagg som är ordförande i föreningen.
Den 6 september började de själva kolningen.
– Vi eldar för att tända milan, men virket ska bara glöda, brinner det så blir det bara aska kvar. Efter tre dagar lägger vi på jord och sedan får milan självsvalna, säger Dan Kagg.
Den regniga hösten har inte påverkat kvaliteten på kolet inne i milan.
– Det är kruttorrt inne i högen, konstaterar Dan Kagg och tillägger att det är större risk att jorden spricker vid torrt väder – då kan det komma in syre som ger elden ny kraft.
– DET HAR HÄNT någon gång, då fick jag cykla hit och lägga på mer jord, säger Dan Kagg.
Det här året har allt gått som det ska. Ett 20-tal personer är på plats för att hjälpa till att packa kolet.
– Ibland blir vi så svarta att det tar flera veckor att få bort allt sot, säger Dan Kagg.
Kolet säljer föreningen sedan både på plats vid milan när det packas, under julskyltningen och längre fram under våren.
– Det är en bra inkomstkälla för föreningen, och det blir ett grillkol av väldigt bra kvalitet. Det blir som ett mellanting mellan vanligt grillkol du köper och briketter, säger Dan Kagg.
Medlemmarna i föreningen tycker det är roligt att hålla traditionen vid liv.
– Kol från milor har använts vid järnframställning, till värme och inte minst till gengasframställning under andra världskriget. Det har haft en stor historisk betydelse, säger Dan Kagg.
NÅGRA SOM BIDROG till att packa allt kol var Bina och Karin Assarsson från Veinge.
– Jag är med i Lufsarna i Friluftsfrämjandet, och såg att man kunde vara med och hjälpa till, så jag och mamma åkte hit. Det är rätt kul, men det var tur att vi tog oömma kläder, säger Karin Assarsson.