Räknefel borde rättas

Stela regler gör att staten ständigt räknar fel på skatteintäkterna.

LEDARE HP 13/11. En ny rapport från Skattebetalarnas förening föreslår en enkel ändring – och påminner om att skattebetalare är tänkande varelser som inte går i raka led.

När en skatt höjs med en procent, då ökar statens intäkt från skatten med lika mycket. I alla fall enligt budgetregelverkets matematiska modell. Vad som verkligen händer är lätt att förstå, men svårt att räkna på. Ta till exempel inkomstskatterna. När skatten på arbete blir för hög arbetar folk mindre, eller svart. Dessutom konsumerar de mindre. Det gör att intäkterna sjunker både från inkomstskatten och från momsen.

NÄR SKATTEN sänks blir det däremot både mer attraktivt att jobba, eftersom man får behålla mer, och det blir billigare att anställa, eftersom kostnaden sjunker för att erbjuda en viss lön. Det gör att en del jobbar fler timmar, och att fler kommer i arbete. När lönen konsumeras får staten också tillbaka en del genom moms och punktskatter.

Fenomenet kallas dynamiska effekter och har varit känt länge. Men som Skattebetalarnas förening påpekar i rapporten ”Hur mycket ger en skattehöjning?” används kunskapen bara i den ena änden av statsbudgeten. När en skatt sänks säger regelverket att det inte är tillåtet att räkna på beteendeförändringar som ger intäkter. Tanken är att budgeten aldrig ska vara underfinansierad: en klok regel baserad på lärdomarna av 1990-talskrisen.

PROBLEMEN UPPSTÅR när en skatt höjs. Då räknar regeringen helt mekaniskt på att den ger lika mycket intäkter som procentökningen, trots att erfarenheten visar annorlunda.

Räknefelen gör att budgeten blir underfinansierad trots allt.