Tragedy girls letar efter vägen till berömmelse
SKRÄCK/KOMEDI
Två mordiska tonårsflickor gör allt för att fånga uppmärksamhet i sociala medier. Ett par blodiga lik är ingenting som hindrar dem, tvärtom är det vägen till berömmelse.
Den alternativpunkiga Sadie (Brianna Hildebrand) och hennes bästis Mckayla (Alexandra Shipp) har utsett sig själva till Rosedales egna ”it”-girls med smak för gillatummar, obskyr skräckfilm och seriemördaren Jeffrey Dahmer. Problemet är att omvärlden inte fattat galoppen. Men efter att ha lurat och fångat in en livs levande seriemördare i hopp om vägledning börjar så småningom hashtaggen #tragedygirls att trenda på Twitter.
TEMPOT ÄR HÖGT till en början och filmen bjuder på makabra scener där oskyldiga offer styckas, hånas och utnyttjas i jakten på berömmelse. Referenserna (”Carrie”, ”Scream”, ”Buffy”) skär genom manuset som en av ”Halloween”-mördaren Michael Myers knivar, för att inte tala om dennes tunga andhämtning som Mckayla härmar när hon ringer upp bästisarnas nästa offer. Det levereras även gott om träffsäkra och roliga repliker, bland annat när man driver med ”inspo”-erans posörer, här fyndigt gestaltad av Josh Hutchersons Toby.
Det har gjorts ett par försök att skildra baksidorna med sociala medier i skräckisar, nu senaste i bioaktuella ”Friend request”. Även Sofia Coppolas ”The bling ring” om inbrottsligan som stal kläder från Paris Hilton platsar i denna subgenre där yta är allt och tonåringarna beräknande. Här skulle man kunna placera in ”Tragedy girls”, men jag tror inte att ambitionen är att klandra nutiden, utan att underhålla.
TRAGEDY GIRLS Regi: Tyler Macintyre. 1 timme 38 minuter. Censur: 15 år
DET ÄR EN slasherfilm där tonårstjejerna har makten. Sadie och Mckayla styr över sina flöden, och sin omgivning, med järnhand. Polischefen, papporna och pojkvännerna står handfallna i kulisserna och anar inte att hotet utgörs av två (till synes) väluppfostrade unga tjejer. Och visst, även om det är en kul utflykt låter regissören Tyler Macintyre sina hjältinnor begå samma misstag som vanliga high school-tjejer gör på film: de släpper in en tråkig kille i leken.
Det hade varit roligare om man hade vågat löpa linan ut och inte begränsat sig till parodins utstakade mönster.