Att använda sig av invånardialog och webbenkät kan vara vägen ur denna krampaktighet.
Under december månad bjöd Halmstads kommun in till invånardialog och en webbenkät för att få veta vad invånarna vill med Bastionen i Norre Katts park i Halmstad. Nära 1 200 svar kom in och nu återstår framför allt för politikerna i teknikoch fritidsnämnden att bestämma.
Sedan tidigare finns fem miljoner budgetkronor för upprustning. De pengarna kommer inte att räcka så långt, men det är i alla fall bättre än ingenting.
Strunt samma, för det är uppenbart att just initiativen från S lägger sin förlamande hand över varje steg till förändring.
REDAN 2015 skrev kommunrådet Rose-marie Edlund (S) en motion tillsammans med partikollegan och gruppledaren Ulla Winblad om förbättringar kring Bastionen. Och de var inte de första socialdemokraterna som kommit med förslag. Eländet skapades av samma parti av tonvis med betong i ett fåfängt försök att återskapa Norre Katt en gång på 1970-talet. På den tiden älskade alla betong.
Det byggdes en scen högst upp som numera är riven och det hölls alternativa musikfestivaler där när årstid och väder tillät. Men det har aldrig liksom lyckats riktigt bra genom alla år och numera ser det helt förfärligt ut.
Vallarna, som omger den vackra Norre Port, har för länge sedan passerat bäst-före-datum eftersom jordmassor och gräs tappat fästet. Vallarna ingick också i det tafatta försöket med hela Bastionen. Jag är fortfarande förvånad över att kulturminnesvården lät sig övertalas på den tiden. För när konsthallsdebatten rasade som värst långt senare, var det ingenting som fick röras på denna historiska plats. Konstigt är ordet!
En av frågorna som kommuninvånarna hade att ta ställning till var om vallarna skulle vara kvar och återställas eller om de ska tas bort. Knappt hälften vill att de ska snyggas upp, medan 40 procent önskar i enkäten att de försvinner och gör så att öppningen mot Norre Katts park blir mer uppenbar.
När jag funderar på varför det tar så lång tid och verkar stört omöjligt att få fason på Bastionen kommer en tanke smygande som jag inte blir kvitt. Förutom den omtalade konsthallsdebatten och ett misslyckat försök av förre kommunrådet Henrik Oretorp (C) att göra krog av skyddsrummet som finns under själva högverket, är det mestadels socialdemokrater som bryr sig. Har de dåligt samvete? Eller har de insett 1970-talets stora betongmisstag? Strunt samma, för det är uppenbart att just initiativen från S lägger sin förlamande hand över varje steg till förändring.
Att använda sig av invånardialog och webbenkät kan vara vägen ur denna krampaktighet, för då kan ju den politiska majoriteten försvara sig med att den har lyssnat på medborgarna. I många andra frågor är det inte lika enkelt att gå den vägen och jag vill ändå lyfta ett varningens finger för stora förväntningar. Samtidigt som jag undrar över varför inte Femklövern plus på så lång tid orkat/kunnat/velat göra ett dugg.
KULTURSTRÅK NISSAN ÄR en pampig folder efter en markanvändningstävling med en rad livaktiga idéer om att utveckla området längs ån. Där talas om stadsodlingar i Norre Katts park, en lekplats i Filtparken och saluhall på Österskans. Är det just den här spretigheten som hindrar? För det kan väl inte vara viljan som saknas eller rädslan för S-trollen?