Hallands konstmuseum i Halmstad får en om- och tillbyggnad som låtit vänta på sig.
FÖRSTA SPADTAGET. Hallands konstmuseum i Halmstad får en om- och tillbyggnad som låtit vänta på sig. På torsdagen blåstes fanfar och applåderna smattrade.
LEDARE HP 12/1. I stället för att klaga på att det har tagit alldeles för lång tid, varit alldeles för många politiska och provinsiella turer genom åren eller att Halmstad riskerat att hamna helt på skuggsidan som konststad måste torsdagen den 11 januari 2018 utropas till en bemärkelsedag.
”Äntligen!” kunde spaden sättas i jorden på den efterlängtade utbyggnaden. Äntligen – 85 år efter att Hallands museum i Halmstad, ritat av arkitekten Ragnar Hjort, invigdes i september 1933. Han hade från början ritat in två flygelbyggnader ned mot Nissan som en tänkt utvidgning av museet, men därav blev intet. Förrän nu.
UPPDRAGET HAR GÅTT till White arkitekter som förser museibyggnaden med en helt ny entré vänd mot Nissan i en futuristisk stil signerad arkitekten Lotta Sundell. Tillbyggnaden ska inrymma reception, kafé med uteservering, butik och en hörsal. Att döma av skisserna blir det läckra kontraster mellan gammalt och nytt. 1930-talets strama stil möter 2010-talets öppnare med mera glas i fasaden. Nästa år är det dags för invigning av den 1 700 kvadratmeter nya byggnaden med en totalrenovering av det gamla museihuset.
VARFÖR ÄR DET då så viktigt att Halmstad får ett fungerande och centralt beläget konstmuseum? Tillgängliga och ändamålsenliga lokaler är förutsättningen om Halmstad ska leva upp till det högt satta målet att nå internationell ryktbarhet. Hittills har det, tillsammans med museet, enbart kunnat ske med hjälp av Mjellby konstmuseum, vars verksamhet och popularitet ingalunda ska förringas, men dess belägenhet är trots allt inte central.
En och annan kommunpolitiker försöker också övertyga om att Halmstads konsthall, inrymd som ett hörn av Stadsbiblioteket, möter ett behov av att visa samtida konst. Men den kan aldrig mäta sig med ett rejält museum med anställda konstpedagoger. Lägg därtill lyckan att ha tillgång till Svea Larsons donationspengar som gör att museet i Halmstad har landets största plånbok för inköp av ny konst. Då måste det finnas plats någonstans för att kunna visa upp dessa verk.
Och det blir möjligt när museibygget är klart.
Dessutom visar det symboliska spadtaget att samarbete över organisationsgränserna är möjligt för att komma framåt med lyft blick utan att bevaka egna inskränkta intressen. Här bygger nu Stiftelsen Hallands länsmuseer tillsammans med Halmstads kommun och Region Halland. Det är också nödvändigt med samarbetet eftersom det kostar en ansenlig summa, 97 miljoner
kronor, men som ändå måste ses som en investering. Sett på hur lång tid det ändå tagit för att komma så här långt är det värt vartenda öre.
Halland har stora tillgångar, inte enbart mätt i ekonomiska termer. De konstnärliga värdena finns överallt och med hjälp av konstnärerna lär vi oss se och uppskatta dem än mer. Därför måste konsten också ha praktiska förutsättningar för att möta publiken och just därför behövs det nya konstmuseet.
Dessutom visar det symboliska spadtaget att samarbete över organisationsgränserna är möjligt.