Högklassigt skådespeleri lyfter filmen
DRAMA
EUPHORIA Regi: Lisa Langseth, Sverige, 2018 (104 min)
Rock ´n´ roll suicide med David Bowie leder fram till den bästa scenen i Lisa Langseths nya film Euphoria, som är regissörens tredje filmsamarbete med Alicia Vikander och Langseths första långfilm av internationellt snitt med Europa som spelplats och dialog på engelska.ämnesmässigt är detta den brittiska filmen Livet efter dig, minus all feelgood och minus nästan all sentimentalitet. Däremot finns i Euphoria en strid ström av känslostormar.
I en anonym stad träffas, för första gången på länge, systrarna Ines (Vikander) och Emilie (Eva Green). De är osams och grälar om det mesta. Om de unga kvinnornas bakgrunder får vi inte veta mer än att Ines har en kritikersågad konstutställning bakom sig. Små detaljer indikerar att Emilie drabbats av en sjukdom.
EMILIE TÄNKER TA med sig lillasystern till vad hon kallar världens vackraste plats. Det visar sig, efter en lång bilresa, att vara en idylliskt belägen palatsliknande byggnad som verkar vara ett hotell och ett spa samtidigt, men kanske också något annat?
På sätt och vis är det en fördel att inte ha full koll på den här filmens handling i förväg, men den har redan avslöjats från flera håll, till exempel i filmfestivalens programhäfte. Hur som helst hade jag svårt att tro på filmens lätt ansträngda manuskonstruktion full ut. Dialogen låter inte alltid hundra.
Men skådespeleriet är högklassigt. Från Green, Vikander, Charlotte Rampling och inte minst Charles Dance, som spelar en fullblodscyniker som gillar brittisk rockmusik från förr, och som bidrar med ett visst mått av humor.
Ämnesmässigt är detta den brittiska filmen Livet efter dig, minus all feelgood och minus nästan all sentimentalitet.