Tack och lov så segrade musiken över tramset
Nu är det igång! Äntligen! Årets höjdpunkt för alla oss som har den här tävlingen som ett av våra största intressen. Men även för många andra. Förutom Kalle Anka på julafton brukar Melodifestivalen dominera listor över mest sedda program år från år. Och för att fortsätta locka mellan tre och fyra miljoner tittare varje vecka har SVT inför årets tävling bestämt att satsa mer på underhållningen, både i showen och i numren.
Detta märktes redan när årets artister presenterades. Det slogs rekord i antal humorbidrag, med Jonas Gardell, Rolandz, Samir & Viktor och så gårdagens akter Kamferdrops och Edward Blom. Jag har inget emot att man har med roliga inslag, det behövs. Men så här många? Nej, det blir för mycket. För mig och många andra är den här tävlingen för viktig för att tramsa bort.
OCH TACK OCH LOV verkade svenska folket tycka likadant i lördags. Edward dansade med sina ostar och vindruvor medan norska Kamferdrops trollade med Tobbe Blom och fyra kloner av sig själv. Folk skrattade – men röstade inte. Och därmed borde nog alla bli nöjda. SVT fick sitt underhållningsprogram och vi som vill ha bra låtar i finalen fick det. Win-win.
För jag tycker faktiskt att vi fick två bra bidrag till finalen på Friends. Benjamin Ingrosso hade kvällens bästa låt, som både är modern och hade ett snyggt nummer.
”Jag tycker faktiskt att vi fick två bra bidrag till finalen på Friends”
Kvällens stora skräll var John Lundvik, men det var inte ett dugg oförtjänt. I klippen som släpptes tidigare i veckan från repen så saknade jag känslan i ”My turn”, men den fick vi verkligen i lördags. Hans historia om att gå från en bakgrundsfigur till att nu få ta plats längst fram på scen kändes så äkta, och man såg på honom hur mycket detta betyder för honom.
Även Kikki Danielsson hade en berättelse om sitt liv i långsamt tempo, men där funkade det inte alls. Den självbiografin berörde inte på samma sätt, och låten hamnade allra sist. Lite tråkigt för veteranen Kikki som var med i Melodifestivalen för tionde gången. Men har man inte en bättre låt så går det så.
FÖRUTOM JOHN LUNDVIK så var Renaida den stora positiva överraskningen i den första deltävlingen. Jag var inget stort fan av henne när hon var med i Idol, men i lördags hade hon en riktigt häftig och modern låt med bra dans. Den hade möjligtvis förtjänat en direktplats till final, men förhoppningsvis ska den ta sig vidare från Kristianstad.
Där får hon tampas med Sigrid Bernson. Hon är dansare, men dansade oväntat lite i sitt nummer. Men det var en glad låt som satte sig snabbt, även om jag gärna hade sett lite mer ös. En biljett till andra chansen kändes rätt så given, och lika givet känns det nästan som att hon kommer att få möta sin pojkvän Samir där. Det är perfekt dramaturgi som Christer Björkman nog inte kan hålla sig ifrån.
Överlag är jag väldigt nöjd med programmet. Det blev som SVT hade hoppats på, en bra underhållning med något för alla. David Lindgren skötte sig bra som programledare, och inledningsnummer och mellanakter, som reklampausen, funkade fint. Så jag är övertygad om att vi kommer att ha fem trevliga lördagskvällar att se fram emot, jag och övriga 3,5 miljoner tittare.