Tack för festen – det gör vi om, Halmstad!
Festen är över – lag-vm i bordtennis i Halmstad arena slut. Ekot av de sista forehandsmasharna, jublet över de dubbla kinesiska gulden, publikens stöd för den heroiska svenska insatsen och tonerna av Per Gessles och Galavants Vm-signatur ”Name you beautiful” har knappt hunnit lägga sig när vardagen nu återvänder.
Typ på tisdag med Sm-semifinal mellan Halmstad BTK och Söderhamn i samma arena.
Plötsligt är allt över. År av minutiösa förberedelser för det som började 2012 när den dåvarande Hbtk:ordföranden Terje Johansson föreslog något så ”galet” som ett VM i lilla Halmstad.
Nu vet vi. Med idel lovord från både aktiva, ledare, media och iternationella bordtennisförbundet, ITTF, att städer av Halmstads storlek visst klarar av att arrangera så här stora mästerskap. Med glans både organisationsmässigt med korta avstånd och sportsligt.
– Jag skulle, med erfarenhet från skidskyttet, vilja vända på det och säga att det är just den här storleken på städer som ska arrangera för här syns och märks det. Jag kom från Ängelholm och första skylten som mötte mig var lag-vm i Halmstad. Jag lovar, hade det varit Stockholm hade inte den första skylten från Arlanda varit något om bordtennis-vm, påpekade RF:S ordförande Björn Eriksson för mig, på besök i lördags.
PUBLIKT HAR LAG-VM överträffat alla kalkyler, 15 300 betalande och drygt 20 000 åskådare. Likaså medialt med 30 miljoner besökare på sociala medier och drygt 300 miljoner tv-tittare där det första svenska Vm-bronset på 14 år och den historiska sammanslagningen av Syd- och Nordkoreas damlag i semifinalen självfallet hjälpte till när all världens blickar riktades mot Halmstad.
– Förhoppningsvis får vi nu lite mer uppmärksamhet. Det är inte i så många världssporter där vi har ett svenskt lag som tar Vm-brons. Det tycker jag ska uppmärksammas och inspirera fler till att börja spela, sa Kristian Karlsson.
Men efter en vecka sprängdfylld av nagelbitare, dramatik, känslor och heroiska matcher höll herrfinalen på att bli något av ett anti-klimax.
3–0. Inte ens i närheten av att tappa ett set för Fan Zhendong och Ma Long innan Patrick Franziska åtminstone ruskade om Xu Xin fram till 11–9, 9–6 innan kinesen tog fram serveartilleriet och forehanden och vände till 3–1.
Kina är helt enkelt i en klass för sig – så överlägset att det inte är bra för pingisens eget bästa.
KINA KOM TILL finalen med idel 3–0-segrar och bara fem tappade set på 21 singlar medan Tysklands väg var betydligt mer hackig. Bara två 3–0-segrar av sju och tre med 3–2, där Lee Sangsu i semifinalen vid tre tillfällen bara var två bollar från att besegra Timo Boll och slå ut Tyskland.
– Tack Halmstad, sa ITTF:S president Thomas Weikert och lämnade över ITTF:S flagga till nästa års arrangörsstad, ungerska Budapest.
Jag trodde att detta var ”once in a lifetime”, att det skulle ske en gång och inte mer. Men efter denna succé har Halmstad visat att städer av denna storlek visst klarar av stora mästerskap.
Så varför inte söka igen när alla hämtat andan? EM någon? Eller ett nytt VM när det nu ska bantas ner till 32 lag?
”Efter denna succé har Halmstad visat att städer av denna storlek visst klarar av stora mästerskap. Så varför inte söka igen när alla hämtat andan?”