Någon ska jobba när andra solar
HALMSTAD: VÄRMEBÖLJA – MEN VISSA MÅSTE JOBBA
I slutet av året är torsdagen den 10 maj tveklöst en sådan där dag som många av oss minns med ett leende. Någon tog sitt första dopp, andra lapade sol. Under tiden jobbade några.
Låt oss börja direkt med det nödvändigaste. Sopbilen. Den brummar fram på gatorna, oavsett om det var just den här torsdagen som Jesus försvann för andra gången.
VÅRT SAMLADE BEHOV av att få hjälp med hushållssoporna blir till och med mer uppenbart, för att återigen snudda vid varför dagen är röd i våra almanackor, när vi är lediga. Det är då vi fejar, samlar ihop skräpet och öser iväg soppåsen.
– Vi kör på, alla röda dagar i veckorna. Vi är schemalagda, säger Johan Klockare som jobbar tillsammans med Victor Jeppsson när vi träffar på dem på Söder.
Ett stenkast bort står Peter Gereny och återvinner trallvirke. Det blir ett trädäck som ingår i hans nya entré på Söderpiren. Sedan han fick barn ser han till att inte jobba för mycket.
HAN DRIVER DET som från början när han öppnade 2010 var ett utpräglat surfställe med kaffe, som nu har blivit precis tvärtom.
Med en kompanjon som sköter driften har han tagit rollen av vaktmästare – för att hinna med familjelivet också.
De har öppet alla dagar fram till mitten på september. Att snickra i den tryckande värmen bekommer honom inte nämnvärt.
– Vi kör på till lunch, sedan tänkte jag faktiskt åka ut på havet en sväng, berättar han.
Riktigt så flexibla är inte Joakim Svenssons somrar. När han öppnar Japans golfbana på Östra stranden på våren är det stenhårt arbete fram till dess att han stänger på hösten.
– Arbetsdagar på upp till 16 timmar är inte ovanligt. Men under vintern är jag riktigt ledig, beskriver han.
Han tog över verksamheten för 15 år sedan och har med åren fått allt mer svårt att tänka sig ett ”normalt” arbete.
– VI TAR igen OSS efter hårda somrar. Arbetet under sommaren blir mer än en heltid komprimerat på månaderna det är öppet. Många barn reagerar och säger: ”Du står ju alltid här i kiosken”. Det blir en livsstil, det är bara att mata på. Det är väldigt socialt, på vintern går man i ide och har inte så stora behov av att träffa folk, beskriver Joakim Svensson.