Ja, Janne – detta är helt galet och surrealistiskt!
Det var precis innan presskonferensen skulle börja efter segern mot Schweiz. Janne Andersson hade satt sig ner vid podiet och drog på sig hörsnäckan när jag och Ntmasse fick ögonkontakt med honom och han hälsade med en tummen upp och leende sedan slog ut med händerna i en gest att ”detta är ju inte klokt!” Och precis så är det. Fullständigt galet! Sverige spelar Vm-kvartsfinal i Samara på lördag, den största framgången sedan den där gyllene men, ursäkta uttrycket, uttjatade bronssommaren 1994, och är bara en match från medaljmatch! En.
Långt efter slutsignalen stod också de svenska supportrarna kvar på Armageddonbygget St Petersburg arena och sjöng ”Åh Janne, Janne! – Janne, Janne, Janne, Janne Andersson!”
– Jo, det var faktiskt en surrealistisk känsla att stå i St Petersburg och höra alla svenska supportrar sjunga mitt namn, medgav han. För att i nästa ögonblick påpeka: – Men detta är ju inte mitt verk. Just nu kan jag väl leva med att jag kanske är en symbol för Laget, men fotboll är ett lagspel och vi är ett så jäkla gott gäng. Verkligen ett Lag även utanför planen med allt från materialare till sjukgymnast.
MED ALL RESPEKT för Ravelli, Brolin, Dahlin, Kennet Andersson och resten av det gyllene bronsgänget från 1994.
Men tänk om detta landslag, Halmstadsonen Janne Anderssons landslag, blir det gäng som gör att vi i fortsättningen inte längre behöver damma av -94:orna till alla fotbolls -och idrottsgalor som det mest framgångsrika fotbollslandslaget det senaste kvartsseklet.
Tänk om det i stället blir årgång 2018 som axlar manteln och som just nu orsakar fotbollsfeber hemma i Sverige och förbryllar en hel fotbollsvärld. För jag tror ingenting längre. Det enda jag vet är att det uppenbarligen inte finns några hinder för detta lag och att alla kläder börjar ta slut när resan i Ryssland bara fortsätter och fortsätter...
Jo, Janne. Det var dålig planering som han påtalade för mig i söndags. Det är klart att jag, precis som han, borde ha planerat för ett VM ända in i kaklet, till finalen på Luzjnikistadion i Moskva den 15 juli...
Men inte ens hans eget förbund tycktes ju tro detta med tanke på att Allsvenskan nu rullar igång igen.
Schweiz, rankat sexa i världen, kom till matchen med en förlust på de 25 senaste landskamperna sedan 2016.
Sedan mötte Schweiz Janne Anderssons Sverige. Och så var antalet förluster två.
Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas; Om Italien gjorde försvarsspelet till vacker konst så kan Andersson numera
sälja litografier på sitt försvarsspel till resten av fotbollsvärlden. Det är målat i betongfärg i kulörerna gult och blått.
För Sverige är, och det är ett faktum, nu inte bara ett av åtta lag som är kvar i fotbolls-vm i Ryssland – det är också ett av världens mest svårslagna landslag.
BARA BRASILIEN OCH Uruguay har också lyckats med att hålla nollan i tre av sina fyra matcher.
Att sedan Emil Forsberg fick bli matchhjälten som sedan fick ta plats på podiet som Man of the match kändes förstås extra skönt.
För som vi har väntat! Och som vi har hoppats på att han skulle hitta åtminstone ett uns av fjolårets hysteriska form i Leipzig och landslaget.
Visst. Han fick hjälp av Manuel Akanjis fot att överlista Yann Sommer i det schweiziska målet.
Men mål är mål och nånstans föll ett stenblock från Forsbergs axlar.
– Ja, det var väldigt skönt att få göra mål så visst är jag glad. Men jag är framför allt glad för lagets skull, glad och stolt. För gör vi allting rätt är vi, både defensivt och offensivt, otroligt bra vilket kvartsfinalplatsen är ett kvitto på.
DET KANSKE INTE direkt sprudlade och bubblade om den svenska offensiven där omställningslägena var betydligt fler än som utnyttjades. Men chanserna som skapades var ändå Sveriges som omsorgsfullt brändes och Marcus Berg dessutom fick se Sommer göra en fenomenal räddning.
Schweiz, anfört av Stokes Xerdan Shaqiri, letade och letade efter nyckeln till det svenska försvaret, men hittade sällan mer än ett otal antal hörnor.
Och när man väl gjorde det – ja, då var det Emil Forsberg av alla människor som stod i vägen på Breel Embolos hörnnick när Robin Olsen för en gång var överspelad.
För det var en sån dag. En dag, där solen efter allt regnande i femmiljonersstaden tittade fram, de 8 000 svenska supportrarna återigen fick sjunga ”Bäst när det gäller” och Sverige fick återvända till Vm-lägret i Gelendzhik för att börja ladda inför – smaka på den, Vm-kvartsfinal på lördag i Samara.
”Den största framgången sedan den gyllene men, ursäkta, uttjatade bronssommaren 1994.”