Det finns en ovilja att tala om svåra frågor, än mindre i termer av kostnader eller problem.

Under torsdagen (2/8) fattade regeringen beslut om att köpa det amerikanska luftvärnssystemet Patriot.

LEDARE 3/8. Dagen före hade försvarsminister Peter Hultqvist (S) ställt ett kritiskt försvarsutskott inför fullbordat faktum: beslutet skulle fattas och det skulle fattas nu.

I OCH MED detta binds kommande regeringar till köpet. Det är olyckligt av två skäl. För det första har Patriots förmåga att uppnå vad partierna i försvarsbeslutet 2015 har enats om ifrågasatts.

För det andra avslutar Peter Hultqvist mandatperioden med att skapa en ny stor materielkostnad i försvarsbudgeten. Som försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) påpekat innebär den nuvarande lösningen att regeringens efterträdare får fundera ut en betalning. Det är inte ett seriöst sätt att styra en prövad verksamhet. Försvaret kommer under kommande år att utföra en omfattande förmågeökning, byta modell för personalförsörjning och ersätta stora pensionsavgångar. Patriotbeslutet lägger sten på börda.

I ETT PORTRÄTT på Aftonbladets socialdemokratiska ledarsida (29/7) beskriver Anders Lindberg försvarsministern som en socialdemokratisk Duracellkanin: en hårt arbetande landsvägsagitator som vänt försvarets nedgång.

Beskrivningen kommer att återkomma från socialdemokratiskt håll i valrörelsen. Men då bör väljarna minnas sommarens luftförsvarsköp.

Hultqvist möter valrörelsen som förhandlaren som förde avtalet i hamn. Kostnader och problem lämnar han som en restuppgift till nästa regering. Bilden av en socialdemokratisk Duracellkanin blir därför kraftigt överdriven. Förhoppningsvis har hans efterträdare energi för att bära också det som tappades på vägen.