När livet är gott behöver man inte tvaga sig så ofta

Sommarens höjdpunkt är veckan vi spenderar i min släkts lilla stuga i Värmlandsskogen. Ingen el, inget vatten, utedass, sjö och skog. Allt min kropp och själ behöver efter ett slitigt år. I hela mitt liv har somrarna spenderats här och vattenhämtning och stugrutinerna sitter i märgen.

VARJE ÅR ÄR det alltid någon som reagerar när jag berättar om våra semesterplaner. ”Utedass, nä fy! Inte ens el? Hur lagar ni mat!? Dricker ni sjövatten? Hur duschar ni!?”

Vi har gasolspis och gasolkyl. Vatten hämtar vi i dunkar hos min farmor eller hos någon granne. Tvättar oss? Det undviker vi. Och det är det bästa med alltihop! Om inte vårt samhälle hade ställt krav på min hygien så hade jag inte haft någon alls. Det tråkigaste som finns är att tvätta sig. Det är ett ruskigt tjat om att man bara ska ta en snabb dusch, måste duscha eller bara ska vaska av sig. När det är gjort luktar man as. Det är shampoo, tvål, deo, parfym, lotion, hårprodukter och eventuellt lite gött läppglans på det. Alla dessa dofter tillsammans luktar apa.

”Det är shampo, tvål, deo, parfym, lotion, hårprodukter och eventuellt lite gött läppglans på det. Alla dessa dofter tillsammans luktar apa.”

JAG LUKTAR NÄSTAN alltid gott (massa referenser kan lämnas på begäran). Ibland känner jag mig i behov av en tvätt, kanske luktar jag lite svett. Då tvättar jag mig. Sen är det klart!

Hälften av alla gånger jag tvättar håret så gör jag det för att jag tror att andra vill att jag ska göra det. Sen ångrar jag mig för att det 1: inte var nödvändigt, 2: var skittråkigt och 3: tar tolv timmar innan håret självtorkar (alternativt två timmar med hårfön vilket resulterar i att jag börjar svettas och är lika klibbig och stripig som innan jag började).

DET ÄR EN ständig kamp att leva upp till samhällets alla krav på en. Hygien- och skönhetskraven är de absolut strävigaste. Därför är stugor i skogar det bästa jag vet. Där kan jag leva utanför systemet en stund. Jag, min svettiga armhåla och mitt rufsiga hår. Om det dessutom införs någon form av bevattningsförbud och dricksvattenransonering så njuter jag till fullo! Vem kan klaga på den som är bäst på att spara vatten?

Sen så har vi ju sjön också. Behöver jag tvätta mig så går jag i och simmar mitt snabbaste fram och tillbaka tills skiten trillat av. Är det tolv grader och spöregn så behöver jag inte tvätta mig alls. Smutsen lägger sig liksom på ytan och krullar av när lagret blivit tjockt nog.

EFTER EN SÅDAN där härlig stugvecka så tar det ett tag innan samhället accepterar mig igen. Jag måste liksom fasa in duschningen igen så att jag inte får panik och rymmer till skogs. Sen börjar det igen, det eviga tvagandet.