Första målet – det är HBK:S poänggaranti
Inio av Halmstads BK:S hittills 18 spelade matcher i Superettan har laget gjort det första målet, 1–0. Facit: Sju segrar, två oavgjorda och ingen förlust. När motståndarna i stället har gjort det, något som för övrigt har skett i fem av de sex senaste matcherna, är facit inte lika upplyftande; två segrar, en oavgjord och fem förluster.
Alla lag är naturligtvis beroende av att göra första målet, men inget så mycket som HBK.
Första målet har, så här långt, helt enkelt varit detsamma som blåsvart poänggaranti.
Det är förutsättningarna inför det glödheta sexpoängsderbyt borta mot Falkenbergs FF.
Samtidigt som det både visar på lagets skicklighet i det snabba omställningsspelet och förmågan att spela på en ledning blottlägger det kusligt tydligt lagets svaghet.
Oförmågan att luckra upp lågt stående försvar och oförmågan att både skapa chanser och generera dessa i mål för att sedan i stället själv släppa till ytor i kontringarna.
– Jo, vi har diskuterat olika alternativ hur vi ska bli spetsigare och bättre utnyttja vårt spelövertag i matcherna, medgav assisterande tränaren Billy Magnusson som skött träningen hela veckan när chefstränare Igor Krulj blivit pappa till en son i dagarna (grattis!).
MEN EFTER DET momentum som HBK hade med tio raka matcher utan förlust känns det som att motståndarna lärt sig hemläxan.
En ynka seger och tre förluster på de fem senaste matcherna, tappad kontakt med de två tätlagen och förlorad kvalplats tyder på det.
För numera vet alla att det gäller att stänga till centralt och låta HBK dutta boll utanför boxen, samtidigt som man själv kan slå om snabbt och inte minst – överbelasta HBK:S högerkant där en av vårens överraskningar, veteranen Jesper Westerberg haft det tungt på sistone när Gabriel Gudmundsson framför honom tillåts och också ska få ”fuska” i defensiven, men då måste ”Jeppe” i stället få understöd av någon mittfältare.
HBK:S övertag på centralt mittfält med tre spelare i stället för två har helt enkelt genererat alldeles för få målchanser och – mål.
Och då kommer man osökt in på frågan om en återgång till 4–4–2 kan vara aktuell. Dels för att få in mer fysik i boxen med Kosuke Kinoshita och Johan Oremo. Dels för att få ett bättre kantspel med förhoppningsvis, Gabriel Gudmundsson på rätt kant, vänster.
NÄR JAG TOG upp det med lagkaptenen Peter Larsson svarade han kryptiskt:
– Jag passar på den... Samtidigt är det ju en styrka att vi har spelare för olika spelsystem. Samma sak sa Billy Magnusson: – Vi gick ju över till 4–4–2 i andra halvlek mot Gefle så visst finns det som ett alternativ. Men oavsett uppställning måste vi bli bättre på att läsa av ytorna och ta fler maxlöpningar för att luckra upp försvaren. Vi måste också bli bättre på att värdera och läsa av vad motståndarna gör och genom det hitta rätt balans så att det inte blir för mycket passningsspel centralt om det är stängt. Helst redan i kväll mot FFF, Billy. Eller som Peter Larsson uttryckte det: – Det är en extremt viktig match. Seger och vi är med i racet om en allsvensk direktplats igen.
Det andra scenariot nämnde han inte ens.
”HBK:S övertag på centralt mittfält med tre spelare har genererat alldeles för få målchanser. Och då kommer man osökt in på frågan om en återgång till 4–4–2 kan vara aktuell.”