Halm­stad.

Hallandsposten - - Sidan 1 - HALM­STAD: ”ETT ER­KÄN­NAN­DE FÖR BRANSCHEN” JONNA NILS­SON 010-471 51 67 jo­ni@hal­lands­pos­ten.se

Mag­nus Ro­berts­son och An­dy Lars­son har lång er­fa­ren­het som ta­tu­e­ra­re. Nu har de ock­så varsitt ge­säll­brev att vi­sa upp.

Trots att de har de­cen­ni­er av er­fa­ren­het in­om av­del­ning­en mär­ka-folk-för-li­vet är det först nu de­ras yr­ke bli­vit er­känt på papp­ret och klass­re­san nått en ny an­halt: ge­säll- och mäs­tar­brev.

– Även om jag har job­bat med det här väl­digt länge, i 20 år, blir det här ett er­kän­nan­de, sä­ger ta­tu­e­ra­ren Mag­nus ”Rä­ven” Ro­berts­son.

Han har en vän­te­lis­ta till näs­ta som­mar och har ta­tu­e­rat se­dan för­ra sek­let. Men se­dan ett par vec­kor till­ba­ka häng­er en ny in­ram­ning bland far­ty­gen och sva­lor­na på väg­gar­na: ge­säll­bre­vet. Ett av Sve­ri­ges förs­ta av sin sort.

– Det är ett kul er­kän­nan­de. Man kan vi­sa att man fak­tiskt är yr­kes­man, sä­ger Mag­nus ”Rä­ven” Ro­berts­son, när han väl­kom­nar HP till stu­di­on på Kap­tens­ga­tan till­sam­mans med men­torn och Sve­ri­ges förs­ta mästare, An­ders ”An­dy” Lars­son.

Han minns en nå­got an­norlun­da tid.

– När jag skul­le skaf­fa ett te­le­fona­bon­ne­mang på 1970-ta­let och upp­gav att jag ar­be­ta­de som ta­tu­e­ra­re fick jag till svar att yr­ket in­te fanns. Jag fick i stäl­let skri­va att jag var di­ver­se­ar­be­ta­re, be­rät­tar An­dy.

TATUERARNA ÄR DET se­nas­te i ra­den av ett 70-tal yr­ken, där­ibland fri­sö­rer, sme­der, snic­ka­re och bar­be­ra­re, som för­setts med ge­säll- och mäs­tar­brev för att skil­ja kva­li­tet från ama­tör­mäs­sig­het un­der nä­rings­fri­he­tens ibland an­ar­kis­tis­ka struk­tur.

Be­ho­vet har fun­nits, me­nar pi­on­jä­ren An­ders ”An­dy” Lars­son.

– De sista 15 åren har vem som helst kun­nat be­stäl­la ut­rust­ning på nä­tet från Ki­na och bör­jat ta­tu­e­ra. Det har in­te fun­nits någ­ra krav.

Men för att få ge­säll­brev, vil­ket hit­tills er­hålls av 22 av Sve­ri­ges fle­ra tu­sen ta­tu­e­ra­re, ska man av­läg­ga bå­de ett prak­tiskt och ett te­o­re­tiskt prov. För vad in­ter­nets start­pa­ket sak­nar är, till ex­em­pel, kun­ska­pen om mil­jö- och brotts­bal­kar­na el­ler smitt­skydds­la­gen.

– Det är lätt att få tag i bå­de fär­ger och verk­tyg, och se­dan är det många som lär sig tek­ni­ken över Youtu­be. Men det fär­re då får med sig, och som är väl­digt vik­tigt, är hy­gi­en­kun­ska­pen, sä­ger Mag­nus ”Rä­ven” Ro­berts­son, och An­dy in­fli­kar:

– När jag bör­ja­de byt­te vi in­te nå­lar. Det bör­ja­de man gö­ra först när man blev varse om aids.

Man ska ock­så ha ge­nom­fört 4 500 lär­lings­tim­mar, vil­ket är ut­bild­nings­sy­ste­met för bli­van­de ta­tu­e­ra­re. An­dy till­frå­ga­de Rä­ven i mit­ten av 1990-ta­let. Se­dan följ­de en ex­plo­sions­ar­tad in­tres­seök­ning för yr­ket un­der 2000-ta­let. Tack va­re tv­se­ri­er och in­te minst in­ter­net ex­pan­de­ra­de ta­tu­e­rings­bran­schen stort.

När An­ders ”An­dy” Lars­son slog upp dör­rar­na för An­dys tattoo på Kap­tens­ga­tan år 1992 var han in­te ba­ra först i Halm­stad ut­an ock­så en­sam mel­lan Var­berg och Helsing­borg. I dag finns ett 20-tal ut­ö­va­re ba­ra i Halm­stad.

– Ett tag kän­des det näs­tan som att det fanns fler ta­tu­e­ra­re än piz­ze­ri­or i Halm­stad, sä­ger han.

MA­RI­TA OLARS VID Sve­ri­ges Hant­verks­råd, som ut­for­mar ge­säll­bre­ven, för­kla­rar hur dis­kus­sio­ner­na med SRT (Sve­ri­ges Re­gi­stre­ra­de Ta­tu­e­ra­re), gick in­för in­fö­ran­det.

– Branschen kän­de ett be­hov av en kva­li­tets­stäm­pel. Tack va­re nä­rings­fri­he­ten i Sve­ri­ge kan du kal­la dig vad som helst ut­an nå­gon egent­lig ut­bild­ning. Du kan star­ta en fir­ma och kal­la dig snic­ka­re ut­an att egent­li­gen kun­na hant­ver­ket. Ge­säll­bre­vet vi­sar att man fak­tiskt har de hant­verks­mäs­si­ga kun­ska­per­na, sä­ger hon.

Även om bre­ven är ett steg i rätt rikt­ning är det ingen­ting som struk­tu­re­rar branschen över en natt, tror ”An­dy” (som för öv­rigt un­der en pe­ri­od var med i Mu­si­ker­för­bun­det ef­tersom att tatuerarna hel­ler ald­rig haft nå­gon egen fack­för­e­ning).

– Men man mås­te ock­så kom­ma ihåg att det finns många se­ri­ö­sa ta­tu­e­ra­re som in­te har de här bre­ven. Det får in­te bli nå­got elit­tänk.

Bild: ROGER LARS­SON

ER­KÄNT. Han kan ri­ta sva­lor i söm­nen men det är först nu när han är pen­sio­när som yr­ket han vigt sitt liv åt blir er­känt på papp­ret. Pi­on­jä­ren An­dy Lars­son, och hans lär­ling Mag­nus ”Rä­ven” Ro­berts­son, är någ­ra av de förs­ta få ta­tu­e­ra­re att hänga upp ge­säll­brev i stu­di­on.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.