Mot fy­ren i säll­skap med Vir­gi­nia Woolf

Att föl­ja i en för­fat­ta­res fot­spår blir allt van­li­ga­re och här har vår skri­bent Eli­sa­beth Skog rest till St Ives i Cor­n­wall för att ta sig ut mot fy­ren i säll­skap med Vir­gi­nia Woolf. Det blev en re­sa bland späns­ti­ga for­mu­le­ring­ar, vack­ra vy­er och triv­samm

Hallandsposten - - Ekonomi -

En av mi­na ab­so­lu­ta fa­vo­rit­böc­ker är Vir­gi­nia Woolfs Mot fy­ren. En ro­man man kan åter­kom­ma till och lä­sa igen, hit­ta nya for­mu­le­ring­ar i och in­falls­vinklar på. Den ytt­re hand­ling­en är be­rät­tel­sen om den sto­ra fa­mil­jen Ram­say och de­ras gäs­ter i som­mar­hu­set. Året är 1910. En ut­flykt till fy­ren pla­ne­ras och ställs in. Den­na fyr är när­va­ran­de ge­nom sitt åter­kom­man­de ljus­sken och sam­ti­digt bå­de av­läg­sen och oåt­kom­lig. Per­son­gal­le­ri­et är väl ut­mejs­lat och fängs­lan­de men det är egent­li­gen för­fat­ta­rens sätt att skri­va som får mi­na sin­nen att fröj­das. Det är bå­de ovän­tat, böl­jan­de, späns­tigt och mo­dernt. Be­skriv­ning­ar, re­flek­tio­ner och re­pli­ker flö­dar fritt och det är ba­ra att föl­ja med på fär­den med sin­ne­na öpp­na och skärp­ta.

BOKENS EPICENTRUM ÄR Mrs Ram­say – in­sikts­full, klok och le­van­de. På många sätt mot­sat­sen till Mr Ram­say som är pro­fes­sor och far till al­la bar­nen, han å sin si­da är hård, osym­pa­tisk, elak och ego­cent­risk. Han väc­ker våld­sam­ma käns­lor av av­sky, in­te minst hos so­nen Ja­mes. Det är Ja­mes som med sitt vär­kan­de gos­se­hjär­ta läng­tar till fy­ren och det är fa­dern som släc­ker den­na dröm. Fa­dern stod fram­för ho­nom ”tunn som en kniv, smal som dess egg, med sitt iro­nis­ka små­le­en­de som in­te ba­ra kom av nö­jet att gö­ra so­nen be­svi­ken och hust­run löj­lig...”.

Just ge­stalt­ning­en av mel­lan­mänsk­li­ga fö­re­ha­van­den, per­so­ners stor­het, fall, ömk­lig­het och list gör Vir­gi­nia Woolf till en odöd­lig mästare.

Ro­ma­nen ut­spe­lar sig på den skots­ka ön Skye men det är känt att för­fat­ta­ren häm­ta­de in­spi­ra­tion till boken från si­na många barn­domssom­rar i St Ives i Cor­n­wall.

Dit be­gav jag mig ny­li­gen till­sam­mans med en dot­ter, bå­de hon och jag fängs­la­de av boken och ny­fik­na på plat­sen.

DEN RIK­TI­GA RE­SAN bör­ja­de på Pad­ding­ton sta­tion i Lon­don. Vi vin­ka­de ad­jö till den klas­sis­ka barn­boks­björ­nen och slog oss ner i den kom­for­tab­la ku­pén. Japp, vi åk­te förs­ta klass. En otip­pad ut­sväv­ning må­hän­da, och för att i nå­gon mån kom­pen­se­ra ut­gif­ten ploc­ka­de vi duk­tigt från vag­nen som pas­se­ra­de oss med jäm­na in­ter­val­ler: sand­wi­char, ka­kor, frukt, kaf­fe, te (of cour­se) mi­ne­ral­vat­ten, juice, med me­ra.

Re­san tog sex tim­mar och vi njöt av Boken (se bild in­till), väl­fun­ge­ran­de wi­fi, någ­ra trev­li­ga hun­dar, land­ska­pet och de stä­der och by­ar som vi pas­se­ra­de. Det mest spek­ta­ku­lä­ra var åsy­nen av West­bu­ry White Hor­se. En av Eng­lands vi­ta häs­tar, många me­ter sto­ra syns de på fle­ra mils av­stånd. De är fram­skra­pa­de ur den kalkri­ka mar­ken och sym­bo­li­se­rar of­ta nå­gon kri­gisk be­drift. Just vår häst är från 1700-ta­let (se bild in­till).

Den långa re­san krön­tes fram­åt kväl­len med ett tåg­byte från den sto­ra lin­jen tra­fi­ke­rad av Gre­at Wes­tern Rail­way till The St Ives Bay Li­ne, en smal­spå­rig lin­je ut­med kus­ten. Just den­na sträc­ka of­ta fram­rös­tad som en av de vack­ras­te tåg­re­sor­na i Eu­ro­pa, med all rätt!

ST IVES HAR un­ge­fär 10 000 in­vå­na­re, många fler un­der se­mester­vec­kor­na. Det böl­jan­de grö­na land­ska­pet och in­te minst ha­vet med de tid­vat­ten­styr­da skift­ning­ar­na loc­kar bå­de in­hems­ka och and­ra tu­ris­ter. Dock var vi nog gans­ka en­sam­ma om syf­tet att le­ta upp Vir­gi­nia Woolfs som­mar­stäl­le. Hu­set he­ter Tal­land House och vi hit­ta­de fram till det ef­ter visst be­svär. Först frå­ga­de vi en ung man som kill-gis­sa­de (pil­la­de på mo­bi­len och gjor­de sve­pan­de ges­ter) och se­dan en tant i min ål­der som viss­te be­sked. Hu­set är se­dan fle­ra år bå­de del­vis om­byggt och om­gjort till lä­gen­he­ter. Vi hit­ta­de ing­en hy­res­gäst att pra­ta med el­ler frå­ga om lov att kli­va på. Vi stan­na­de dock kvar in­vid den prun­kan­de träd­går­den och fo­ta­de, li­te upp­het­sa­de in­för den vörd­nads­bju­dan­de in­sik­ten: ”Tänk än­då, här har Vir­gi­nia Woolf bott”.

Tal­land House lig­ger på en höjd någ­ra kvarter ut­an­för St Ives cent­rum, från fram­si­dan av hu­set och sä­kert från de fles­ta av rum­men har man ut­sikt mot ha­vet och i blick­fång­et fy­ren på sin tu­de­la­de klip­pa.

”Året är 1910. En ut­flykt till fy­ren pla­ne­ras och ställs in. Den­na fyr är när­va­ran­de ge­nom sitt åter­kom­man­de ljus­sken och sam­ti­digt bå­de av­läg­sen och oåt­kom­lig.”

FY­REN GODREVY LIGHTHOUSE. När­ma­re än så här kom vi in­te - den­na gång...

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.