Fler och fler tranor – på gott
En dag i september tränger ett starkt ljud genom fönsterrutan. Ljudet kommer från fåglar och det känns som att det kommer högt uppifrån himlen. Upphovet är tranor som hittat en termikbubbla. Under ljudligt trumpetande håller de nu på att ta höjd för den fortsatta färden söderut.
BEVINGAT
– om fåglarna runt omkring oss
När tranor är på flyttning sker det så gott som alltid i flock. Flockarna är ofta stora, men trots det hör man i regel bara enstaka ljud från flocken. Det är först när de hittar termik, det vill säga uppåtgående solvärmd luft, som alla verkar ropa i näbb på varandra. Det är inte utan att jag funderar på att det är av glädje som alla ropar. Just termik betyder nämligen mycket för så stora och bredvingade fåglar som tranorna.
Termik bildas när solens värme skapar turbulens nere vid marken. Detta sker enbart över land och särskilt över öppna marker. Under sådana förhållanden stiger den uppvärmda luften i form av termikbubblor, och dessa växer sedan i storlek med ökande höjd. Termiken är alltid svag under morgontimmarna men ökar efter hand, förutsatt att solen fortsätter värma upp markskiktet. Under eftermiddagen kan termiken nå ett par tusen meters höjd.
FÅGLARNA KRETSAR I cirklar i den stigande termikbubblan och kan på detta vis vinna ansenlig höjd. När de nått så högt att den uppåtgående luftströmmen börjar mattas av, segelflyger de iväg i den ursprungliga färdriktningen. Fåglarna utnyttjar alltså den höjd de vunnit genom att kretsa uppåt och kan sedan glida en avsevärd sträcka medan de långsamt förlorar höjd. När de börjar närma sig marken, söker de upp ny termik.
Studier som gjorts har visat att en termikflyttande fågel kan tillryggalägga en sträcka till en energiåtgång som endast är en sjundedel av vad den skulle ha förbrukat med aktiv flykt. En bredvingad fågel som tranan kan alltså flytta sju gånger så långt genom att använda termikflykt jämfört med om den flugit med aktiva vingslag. Därför är det också lätt att tro att tranornas rop är ett uttryck för glädje – de har ju mycket att vinna på att hitta en fin termikbubbla!
Det är nu i september eller början av oktober som merparten av landets tranor ger sig iväg. De ska tillbringa vintern i sydvästra Europa, men under senare tid har det storskaliga jordbruket fått grupper av tranor att övervintra allt längre norrut. Det är framför allt en ökad odling av majs som gynnat tranorna.
DESSA FÖRÄNDRINGAR har även lett till att tranorna ökat kraftigt i antal. Ett talande exempel är utvecklingen här i Halland. Går vi 50 år tillbaka i tiden, fanns det inga häckande tranor i landskapet Halland. Den första kända häckningen i mera modern tid konstaterades faktiskt så sent som 1974, nära gränsen till Småland. I dag är läget helt annat. Nu har vi minst 500 häckande par som är spridda över nästan hela landskapet!
Den främsta orsaken till denna makalösa expansion finner vi som sagt i det storskaliga europeiska jordbruket. Tack vare god tillgång på föda genom hela vintern, överlever nästan alla individer i tranflockarna. Så var det inte förr. Då dog merparten av ungarna under den första vintern.
Och det är inte bara tranor som gynnas – även bestånden av gäss och sångsvan har ökat mycket kraftigt tack vare jordbruket.