Skrik och skratt i svens
FILM: TED KJELLSSON HAR GJOR EN SVENSK ALIEN – FÖR BARN
I ett rymdskepp som egentligen skulle rymma 5 000 personer finns bara två, små, passagerare. Syskonparet Gladys och Keaton är precis som titeln Ensamma i rymden antyder just ensamma och på väg till planeten Vial. Tanken är att de ska starta om där då Jorden har blivit obeboelig.
MEN DET TAR lång tid att komma fram och en dag får de sällskap, av en gullig och lite tokig rymdvarelse, som så småningom förändrar det mesta för barnen.
Rymdfilm inbjuder ofta till såväl existentiella frågeställningar som spännande äventyr och Ensamma i rymden, som får premiär den 21 september, är inget undantag.
– Jag letade efter en bra story för att göra en svensk science fictionfilm när jag såg Henrik Ståhls pjäs Vial. Den hade en enkel premiss: två ensamma barn i rymden, men den var tyngre och djupare på ett sätt som funkar bra på scen, säger Ted Kjellsson.
Regissören, som mest har jobbat med reklamfilm tidigare, insåg genast att han ville spielbergifiera pjäsen för att göra en film som kun- de kombinera den egna barndomens två stora inspirationskällor: kvalitetslitteratur av Maria Gripe, Ulf Stark och Astrid Lindgren i ena ringhörnan och de filmiska storheterna George Lucas, Ridley Scott och Steven Spielberg i den andra.
HUVUDPERSONERNA i filmen görs av Ella Rae Rappaport och Dante Fleischanderl. De spelar storasyster Gladys, som har tydliga minnen av livet på jorden respektive lillebror Keaton, som är född på rymdskeppet och har en lite vagare uppfattning om vem deras mamma Speedy egentligen var och vad som har hänt med henne.
Det blir sorgset, fnissigt och pulshöjande att följa deras öde. Den fina tonträffen med barnen, inte minst i samspelet med rymdvarelsen Vojajer (som spelas av Henrik Ståhl i en tekniskt mycket avancerad mask) har Ted Kjellsson fått hjälp med från hemmaplan.
– Det jag har lärt mig av att vara pappa, det kan ingen filmskola lära ut. Jag har haft tonårsdöttrar och söner i trotsåldern och självklart har jag använt det för att färga Gladys och Keaton. Sen brukar jag skoja om att jag har en tvåårig sladdis också, så det får väl vara vår alien då.
I en Alien för barn bor syskonen Gladys och Keaton i ett stort rymdskepp som har lämnat jorden bakom sig för evigt. – Allt ska kännas så äkta som möjligt, både rymdskeppet och känslorna, säger regissören Ted Kjellsson, som länge har velat göra science fiction på svenska.
SKEPPET I FILMEN är uppbyggt på riktigt och filosofin bakom den tekniktunga inspelningen har varit att göra så mycket som möjligt på ett handfast sätt och att undvika onödigt användande av så kallad green screen.