Sparande är en viktig del i pensionssystemet och att beskatta sparande är därför en dålig idé.
ENKEL LÖSNING. Om politikerna menar allvar med att de vill se höjda pensioner behöver de inte förändra hela pensionssystemet.
LEDARE 24/2. Var fjärde företagare sparar inte till sin pension, enligt en ny undersökning från Swedbank. I vintras visade en undersökning från Nordea att det även gäller privatpersoner – fyra av tio saknar pensionssparande (Aftonbladet 7/2).
DET ÄR EN problematisk situation eftersom det egna sparandet är en viktig del i pensionssystemet. Siffror från Min pension, ett samarbete mellan Pensionsmyndigheten och pensionsbolagen, visar att de flesta som är födda på 1980-talet bara kommer att få runt 55 procent av slutlönen i pension – före skatt. Utan eget sparande blir ekonomin knapp.
Det var därför Stefan Löfven (S) i somras började prata om att pensionssystemet bör ge 70 procent av slutlönen i pension. Det är möjligen en vällovlig ambition, men orsaken till att pensionerna sjunker är inte att det i grunden är fel på systemet, utan att vi lever längre. När en intjänad pensionsrätt ska räcka längre blir den av naturliga skäl mindre per månad.
Förra årets pensionsuppgörelse, där de sex partierna i pensionsgruppen kom överens om att pensionsåldern automatiskt ska justeras med medellivslängden, har förhoppningsvis hanterat de största problemen.
Men det förändrar inte att folk kommer att behöva spara själva. Och där har riksdagens politiker inte varit lika förutseende.
2014 AVSKAFFADE Alliansregeringen rätten att göra avdrag för individuellt pensionssparande. I stället införde man investeringssparkonton, ISK, som skulle vara en gynnad sparform. Men när Löfven-regeringen tog över fick Vänsterpartiet korn på ISK och drev igenom en skattehöjning.
”Det är som två påsar ostkrokar”, sa partiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson om höjningen.
Det var en grov förminskning av problemet. Dels ska man komma ihåg att sparande i investeringssparkonton görs med pengar som redan beskattats med världens högsta skatter på arbete. Dels riskerar skatten att bli mycket högre längre fram, eftersom konstruktionen av skatten bygger på statslåneräntan, som kan öka.
Som en uträkning från Liberalerna visar blir det inte heller några småpengar på längre sikt. En 25-åring som sparar 2 000 kronor i månaden kommer efter 40 år att ha betalat nästan en halv miljon mer i skatt på grund av skattehöjningen (Di 4/9).
MED EN SÅDAN politik kan man inte bli förvånad om folk sparar för lite. Som tur är är det enkelt avhjälpt.
Om svenska politiker menar allvar med att de vill se höjda pensioner behöver de inte förändra hela pensionssystemet. Det räcker med att sänka skatten på sparande.
När en intjänad pensionsrätt ska räcka längre blir den av naturliga skäl mindre per månad.