Övergångsregering mot okända farvatten

Sverige har fått en övergångsregering. Mycket talar för att den kommer att sitta längre än vad som är vanligt. Men vad får den egentligen göra? Den enda uttryckliga begränsningen i grundlagen är att den inte får utlysa extraval.

Det är inte så att det plötsligt blir tomt i Regeringskansliet när en regering avgår eller avsätts av riksdagen. Samma statsminister och statsråd som nyss förlorat riksdagens förtroende fortsätter att styra riket till dess att en ny regering är på plats.

Normalt tar detta inte särskilt lång tid vid regeringsskiften, max några veckor. Den här gången är det annorlunda eftersom det står skrivet i stjärnorna vem som egentligen ska ta över. Vill det sig illa kommer vi att ha en övergångsregering i månader.

Så frågan uppstår vad en sådan ”expeditionsministär”, som det hette fram till 2010, får företa sig. I Regeringsformen finns bara en begränsning: den får inte utlysa extraval till riksdagen.

TEORETISKT KAN EN övergångsregering föreslå en union med Finland, att vi ska byta ut flaggan eller gå ur EU, om den nu skulle känna för det. I praktiken är utrymmet aningen mer begränsat.

Författningsutredningen ville på 1960-talet att behörigheten skulle vara begränsad till ”löpande ärenden och sådana ärenden, vilkas avgörande icke kan uppskjutas utan betydande olägenhet”. Grundlagsberedningen ansåg dock ett decennium senare att en övergångsregerings behörighet inte bör begränsas i grundlagen, vilket alltså är det som nu gäller.

BRISTEN PÅ STÖD i riksdagen inskränker ändå regeringens handlingsmöjligheter. Och detta är sedan länge praxis. Sedan 1990-talet finns den formulerad i en tunn, sjusidig promemoria i Statsrådsberedningen. Exempel på viktiga politiska frågor som kan försenas, alternativt hanteras av en övergångsregering:

* Datalagring för brottsbekämpning

* Nya regler för livstidsstraff för mord

* Hårdare regler för godkännande av barnäktenskap som ingåtts i annat land

* Förbud mot deltagande i terroristorganisation

* Beslut om svensk linje i viktiga Eu-frågor, till exempel brexit och migration.

* För utredningar som har kommit och som väntas under hösten gäller normalt att de skickas ut på remiss för att ta in synpunkter. Här framgår att en övergångsregering inte bör lägga propositioner som är politiskt kontroversiella eller har en tydlig partipolitisk inriktning. Högre utnämningar av politisk betydelse bör också undvikas. Interpellationer och frågor bör normalt inte besvaras i riksdagen.

Samtidigt konstateras i promemorian att uttrycket ”löpande ärenden” bör ”ges en ganska vidsträckt innebörd”. Ärenden som det råder politisk enighet om, kan en övergångsregering avgöra, även om de inte är av rutinkaraktär.

EN ÖVERGÅNGSREGERING får lägga en budget, vilket mycket väl kan bli fallet nu, om inte en ny regering hinner göra det senast den 15 november. Men inte heller den bör innehålla förslag som har en tydlig partipolitisk inriktning.

Arbetet inom EU och övrigt internationellt samarbete ”bör i stor utsträckning” fortsätta som vanligt.

Statsrådsberedningens promemoria avslutas med konstaterandet att de angivna begränsningarna minskar ”om övergångsregeringen sitter en längre tid”. Och här är vi ute i okänd terräng, eftersom vi aldrig haft en som gjort det.

I känsliga frågor överlägger en övergångsregering med den tillträdande. Om det finns en sådan.