Valet då kvinnorna fick höja sin röst
VÅR HISTORISKA STAD
– Halmstad som det en gång var Läs hela serien på:
hallandsposten.se/familj/ varhistoriskastad
Första världskriget hade skapat kaos i tidigare stabila europeiska länder. Kungadömen och militärer stod mot slutet av kriget inte högt i kurs. Nöden var stor och vanligt folks liv präglades av sorg, umbäranden och hunger. Den sociala oron hade 1917 spridit sig även till Sverige och Halmstad. Det gamla samhället verkade befinna sig i upplösning.
Kungamakten personifierad av Gustav V hade tillsammans med högerpartiet motarbetat införandet av allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Efter att ryska tsardömet hade störtats 1917 och även det tyska kejsardömet svajade, ändrade kungahuset och högern inställning. Det innebar att regeringen med den liberale statsministern Nils Edén i spetsen och i samverkan med socialdemokraterna 1918 kunde få en parlamentarisk majoritet för en reform som innebar allmän rösträtt för både män och kvinnor – och avskaffandet av den inkomstrelaterade rösträtten. Det första valet som genomfördes efter rösträttsreformen var ett kommunal- och landstingsval i mars 1919.
Här ska vi koncentrera oss på kommunalvalet, där det faktum att kvinnor skulle få rösta framhölls i flera ledarartiklar. Med rätten att rösta följde också, enligt Hallandsposten, en plikt att sätta sig in i de politiska frågorna, liksom i det tekniska förfarandet i hur det gick till då man röstade. Kvinnorna uppmanades att rösta själva och inte använda sig av ombud.
ANSVARIG FÖR ATT ordna kommunalvalet i Halmstad var magistraten som leddes av borgmästaren Georg Bissmark. Det fanns ingen gemensam valdag men valet skulle enligt ett övergripande beslut hållas under de sista två veckorna i mars. Efter rösträttsreformen bedömde magistraten att antalet röstande i Halmstad skulle öka kraftigt. För att undvika köer vid vallokalerna beslöts att dela upp valet på två dagar. Kommunfullmäktige skulle väljas den 21:e och 29:e mars. Valdagarna kom att vålla en del debatt. De inföll på arbetsdagar vilket försvårade
ÄVEN RÖSTLÄNGDERNAS upprättande vållade protester. Hallandsposten granskade arbetet och fann att det var orimligt att hela 500 personer hade tappat sin rösträtt på grund av att de försörjdes genom fattigvård. Tanken i det nya valsystemet var att endast de som helt försörjdes av fattigvården skulle förlora sin rösträtt. Myndigheterna i Halmstad hade dock valt att vid röstlängdernas upprättande anmäla alla som uppbar någon form av fattigvårdsstöd, till exempel hyresbidrag. Konfronterad med detta faktum menade borgmästare Bissmark att fattigvården hade gjort fel.
I och med att listorna var uppgjorda kunde de dock inte ändras med mindre att en drabbad överklagade röstlängden för sin egen del och då uppvisade ett intyg från fattigvården som styrkte personens rätt att rösta. Det fanns med andra ord en del barnsjukdomar i systemet.
Hur gick valrörelsen till? De ordnades möten där olika kandidater höll ”föredrag” om sitt partis politik. Partierna öppnade egna valbyråer dit väljarna kunde vända sig för att få information och hjälp
Kvinnorna fick rösta för första gången, medan de som försörjdes av fattigvården förlorade sin rösträtt (!). Och Hallandsposten saluförde åsikter om liberalernas förträfflighet, och nämnde knappast socialdemokraterna. Så gick det till när det var val i Halmstad för hundra år sedan.