Mitt (inte allt igenom) tragiska kupongliv
Att vara nöjd är en skön känsla. Ibland kan man gå runt och nästan hoppas att någon ska fråga eller ta upp något som gör att man får berätta om glädjeämnet. Någon sådan förhoppning hade jag inte när jag satt vid lunchbordet för en tid sedan, men min sallad ville annat. Den låg där i sin miljövänliga skål av papp och bullade upp sin blomkål, rödkål och sina vackra gröna, glansiga bönor och väckte beundran bland folk runtomkring.
På kuppen spred salladen glans också över köparen – allas blickar var riktade mot mig och jag fick ju även föra dess talan vad avser inköpsställe med mera. Men en sak fick jag själv ta åt mig äran för, vilket föranledde en liten segergest från min sida. För även om jag visst var nöjd med hur salladen smakade så var det också en av ytterst få gånger som jag faktiskt lyckats med att utnyttja en kupong.
SÅ HÄR LÅNGT kommen i texten så tror ni säkert att det ändå är frid och fröjd. Men då ska ni veta att det ovan beskrivna kontrasterar en del mot mina senaste kupongsituationer. Då har mitt sällskap i stället brustit ut i gapskratt åt mina försök att få köpa saker till ett billigare pris och att därmed också få känna mig nöjd med bedriften.
Man kan säga att jag inte haft så stor lycka. När jag med handväskan skarpladdad (jag har TVÅ kuponghäften) till exempel begett mig till köpcentret och varit för-nöjd med hur mycket jag ska spara har det slutat med stora hål i plånboken efter att butik efter butik sagt att ”nej, tyvärr, den gäller inte på lördagar… nej, den gäller bara på onsdagar, eller nej, den kan du inte kombinera, eller nej den gäller inte behandlingar…”. Det var på sista anhalten av en sådan runda då jag som vanligt inte läst på, som jag återigen – under en efterlängtad och välbehövd matpaus – halade fram kupongerna och möttes av de gamla vanliga förbehållen som gapskrattet kom. Och ja okej, mitt sällskap skrattade faktiskt med mig, inte åt mig, och faktum är att jag själv knappt kunde sluta skratta.
IBLAND HAR MAN tur (som med salladstriumfen) och ibland (alla andra gånger) otur. Ibland har man både tur och otur. Som när jag hade fått en ny pärm för mina viktiga papper och en helg skulle sortera ut den gamla. Bland plastfickorna hittade jag ett presentkort som jag fått länge sedan och glömt bort i flera år. Det häftigaste var att presentkortet när jag studerade det närmare gick ut exakt samma dag som jag hittade det! Vad är oddsen för det? Glad i hågen – nöjd – gjorde jag mig redo för att åka till butiken och gick in på nätet för att kolla öppettider och exakt adress. En kvart för sent. Affären hade precis stängt. Det var snopet, men jag var faktiskt ändå halvnöjd. Och nu har jag också fått berätta det.
”Även om jag var nöjd med hur salladen smakade så var det också en av ytterst få gånger som jag faktiskt lyckats med att utnyttja en kupong.”