Joakim skapar en god stämning
FOLK&FAMILJ: Det är Joakim Lövin som ser till att Steinway-flygeln på Kulturhuset Najaden låter perfekt.
Joakim Lövin är pianotekniker. Han sköter om mekaniken så att allt fungerar och låter rätt. – Det är ett jätteroligt jobb. Jag träffar många intressanta instrument – och människor.
Allt måste ses över. Stämmandet av instrumentet är bara en del av arbetet
JOAKIM LÖVIN
Det är tidig morgon på det nya Kulturhuset Najaden, som även inrymmer Halmstads Kulturskola. I Orkestersalen är trummor, pukor och andra slagverk uppradade längs en vägg, och i ett hörn hukar ett digitalt piano.
Och där... mitt på golvet står flygeln, en bländande vacker Steinway modell D. Klaviaturernas Rolls Royce!
– Det är ett av de bästa märkena i världen, och den används ofta i de stora konsertsalarna, säger Joakim Lövin och klappar det två meter och 74 centimeter långa instrumentet.
– Det är från 1962, samma år som jag är född. Ni är jämnåriga kompisar?
– Så kan man säga. Jag stämde den här flygeln många gånger när den stod på Halmstads teater.
Flygeln, som efter Teatern har stått i Immanuelskyrkan, har precis flyttat in på Kulturhuset Najaden där den ska bo i framtiden. Joakims uppgift är att finjustera mekaniken och stämma instrumentet, så det är i toppform den 21 oktober.
Då ska Helsingborgs symfoniorkester uppträda, som en del av kulturhusets invigning.
– Det kommer att ta mig en vecka att gå igenom flygeln ordentligt, säger Joakim som allra först ska montera en klimatanläggning – som håller 45 procent konstant luftfuktighet – under flygeln.
Den är känslig och behöver kärlek och omvårdnad. Det förstår vi när Joakim börjar visa alla små delar i innanmätet och passionerat förklarar vad de heter, hur de sitter ihop och ska justeras.
– Allt måste ses över. Stämmandet av instrumentet är bara en del av arbetet.
JOAKIM, SOM BOR i Mellbystrand, går i sin pappas fotspår. Teuvo Lövin var från början professionell pianist men utbildade sig till pianotekniker, och startade egen firma 1974.
Joakim, som växte upp i Trångsund utanför Stockholm, Vallås och Mellbystrand tog först en helt annan väg: efter gymnasiet var han lagerarbetare på Pilkington i Halmstad i åtta år.
– Men det verkade roligare med pianon så jag började som lärling hos pappa, och 1994 blev jag auktoriserad pianotekniker. Jag jobbade tillsammans med pappa till och med med 2002 när han blev sjuk, och sedan fortsatte jag ensam. Din pappa var pianist från början. Är du också musiker?
– Ja, men på amatörnivå. Jag spelade hammondorgel i Hallandsbandet As it is i slutet av 80-talet – men i dag vill jag helst vila öronen när jag kommer hem efter arbetet. Jag slår an tonerna rätt hårt när jag stämmer och måste vara rädd om hörseln, säger Joakim och trycker på en tangent för att visa oss.
–Jag har även formgjutna öronproppar för att dämpa volymen. Är hörseln lika viktig i dag, när det finns teknisk apparatur för att stämma instrument?
– Ja, det går inte att enbart lita på stämapparaten, öronen är viktigast för bästa slutresultat, säger Joakim.
DEN TEKNISKA utvecklingen har påverkat tillvaron för honom och hans kollegor. Enligt ett program i Sveriges Radio i somras finns det för närvarande bara 58 auktoriserade pianotekniker, som är under pensionsåldern i riket.
Om tio år är antalet halverat – om rekryteringen av nya fortsätter i samma takt som för närvarade.
– Det behövs inte lika många tekniker i dag. Att
spela akustiskt piano är inte lika populärt som tidigare. Det sägs att det fanns en halv miljon pianon i Sverige på 90-talet, men många av dem står numera oanvända. Allt fler väljer digitala flyglar och pianon som inte behöver stämmas manuellt, och den utvecklingen lär fortsätta om det inte finns några tekniker som kan ta hand om akustiska pianon, säger Joakim.
Han är dock inte så uppgiven.
– Nej, det finns utbildning vid två svenska skolor, där man jobbar för att få in fler elever. Du som talar så väl om yrket, borde väl kunna få någon av dina två söner att ta över, efter dig? Tredje generationen i släktfirman.
– Nej, säger Joakim med ett skratt.
– Min äldste son är kökschef i Tbilisi i Georgien och den yngste jobbar just nu på bageri i Laholm.
Men Joakim själv arbetar envist vidare, i Halland och en bit in i Småland och Skåne. Han stämmer pianon hemma hos folk, på skolor, i kyrkor och konsertsalar. Bland annat.
– Det är ett roligt jobb, man kommer hem till folk. Det känns som om jag har varit överallt i Halmstad, utom i fängelset. Ännu så länge.
Har du haft något extra minnesvärt uppdrag i år.
– Ja, jag var på Kammarmusikfestivalen i Båstad i somras, där världspianisten Roland Pöntinen var konstnärlig ledare. Jag gick igenom alla instrument två gånger om dagen, och några stämde jag mellan varje konsert. Då hade jag bara 45 minuter på mej och fick vara snabb.
Vad sa superstjärnorna om stämningen?
– De var snälla och det får jag ta som ett gott betyg.
PER KÅGSTRÖM