Han ledde Sverige till Vm-framgång
Jonas Åberg från Halmstad var lagledare när Sverige tog ett juniorguld och ett lagsilver vid det första Vm:et för drönare. – Det kliade rejält i fingrarna när jag såg de andra flyga, men till nästa VM hoppas jag kunna kvalificera mig som drönarpilot, säger han, nyss hemkommen från Kina.
Redan som 15-åring började Jonas Åberg flyga modellflyg på Hökaklubbens fält mittemot Pilkington. När han var drygt 30 år testade han att flyga med drönare i stället – och de senaste tre–fyra åren har det i princip bara varit det som gällt.
–Man har sådan kontroll över farkosten, samtidigt som det kan gå väldigt fort, säger han och förklarar hur de sätter upp banor med olika portar som drönaren ska flyga igenom några meter över marken.
I VÅRAS DELTOG han i en massa tävlingar runt om i landet för att kvalificera sig till organisationen FAI:S första Drone Racing World Championships.
– De var för många som var bättre än jag, så jag nådde inte ända fram. Men jag blev i alla fall uttagen som team manager.
Vid tävlingarna i Shenzhen, i närheten av Hongkong, deltog över 120 drönarpiloter från 34 länder.
– Min roll som lagledare var att sköta allt det praktiska och alla kontakter med arrangörerna, så att piloterna kunde fokusera på flygningen, säger Jonas och berättar om hur deltagarna fick viss tid att träna och memorera bansträckningen och alla portarna.
På Youtube finns filmer från tävlingarna, men det går så fort att man knappt hinner se drönarna. Och när man får följa kameran inifrån drönarna är det lätt att bli åksjuk i alla snabba svängar.
–När man kör i 150 kilometer i timmen handlar det mycket om muskelminne och komma ihåg hur banan går – annars hinner man inte med.
EFTER EN LÅNG flygning från Asien till Helsingfors, för vidare flyg till Landvetter och sedan bil till Halmstad, är Jonas ganska mör – men ställer ändå upp och visar HP hur det går till att flyga racing med drönare.
– Med ena spaken reglerar jag fart och sidoroder, med andra spaken
reglerar jag drönaren i rollplanet och pitchplanet, förklarar han och flyger lite framför HP:S fotograf.
För att kamerans autofokus ska hänga med går det betydligt långsammare än vad Jonas är van vid.
– Jag har ställt om rotorerna så att den flyger mer plant. När jag kör fort är drönaren mer framåtlutad.
– Tjusningen är att kunna flyga supersnabbt längs en bana i en och en halv minut utan att krascha – det är en skön känsla.
– Till nästa VM ska jag tävla internationellt för att kvalificera mig.