Kariesexperter testar tomtar
Så här års är det nästan omöjligt att undvika skumtomtar. Frågan är hur den kända storsäljaren står sig mot uppstickarna. Vilken tomte är egentligen bäst? Vi besvarar frågan med hjälp av tolv blivande tandläkare och ett blindtest.
Det går knappt att röra sig genom Julsverige utan att stöta på skumtomten. Fluffigt rosavit ligger han snällt och väntar på att bli uppäten, i väntrum, konferenslokaler, hemma hos svärföräldrarna och i arbetsplatsens pentry. Vanligast är Cloettas tomte, Juleskum, som funnits sedan sextiotalet.
Framgångarna har emellertid inte gått konkurrenterna obemärkt förbi. Numera finns även andra mjuka tomtar på marknaden och det är inte för inte, får man anta, som Cloetta adderat texten ”originalet” på sina förpackningar.
FRÅGAN ÄR OM uppstickarna har någon chans.
Vi samlade ett dussin tandläkarstudenter som fick sätta tomtarna på prov. Expertisen gick inte att ta miste på; GP:S reporter fick utrett både att även lightläsk är dåligt för tänderna (på grund av surheten, inte kolsyran) och på vilket sätt man bör äta godis: Hellre allt på samma gång än litegrann då och då.
– Godis sänker ph-värdet i munnen, och man vill att det ska vara surt i munnen så kort tid som möjligt, förklarade testpanelens Jonathan Stübner.
Gruppens karriärval till trots var det bara en som sa sig ogilla godis:
Max Bergling. Han och Emmi Huotelin, som föredrar lakrits, var också de enda som inte förutspådde en viss skumtomtekonsumtion för egen del under de närmsta veckorna.
– Mamma köper alltid hem två sådana där röda plastlådor, sa Jon Eriksson. Om de går åt? Jadå.
Nämnda röda låda är en vanlig bostad för skumtomtar. Förutom Cloetta använder Bengtsforsbolaget Dals den, och de levererar sina tomtar – under olika namn – till bland andra Lidl, Netto, Willys och ÖOB.
TESTETS ANDRA Cloettautmanare kommer från Franssons konfektyrer. Företaget har sin hemvist i den klassiska godisstaden Gränna och säljer också tomtar med smak av polkagris.
Vi lät även Cloettas större, stycksålda skumtomte Julenissen ingå i testet. Förutom storleken saknar den lilltomtens ytbehandlingsmedel och vegetabiliska oljor, samt har en annan sockersammansättning. Julenissen innehåller också vatten, vilket inte den lilla tomten gör.
När provsmakningen avslutats stod en sak klar: Det var inte svårt att skilja originalet från uppstickarna. I princip hela panelen sade sig känna igen smaken. – De andra var väldigt annorlunda, sa Erik Nyman. Han och många andra i panelen tyckte till exempel att tomten från Sugarland (Dals) påminde om Ahlgrens bilar. Denna tomte stack också ut utseendemässigt, vilket panelen hade en hel del åsikter om: ”Oigenkännlig, har tillverkarna sett en tomte tidigare?” ”Ser ut som Snusmumriken. Uppfinningsrikt men inte så tomtigt.” ”Tomte? Julgran? Tänder? Protetisk konstruktion? Svårt att urskilja vad det är.” ”Ska det här se ut som en tomte?” ”Fulast i gänget. Ser mer ut som en snögubbe.” ”Saknar ansikte, har bara ögonhålor.”