Hon har en gravplats till sin bror
På väg från Halmstad till flygövningen i Norrland skrev Einar Carlsson ett vykort med en hälsning till lillasyster Eva. Nu vill hon att Försvarsmakten bärgar hans störtade plan så att hans kvarlevor hamnar i gravvalvet där en bokad plats väntar sedan läng
Halmstad: Eva Höjåsen vill att hennes storebrors plan, som försvann under en flygning från F 14 till Norrland, bärgas så att hans kvarlevor hamnar i gravvalvet som väntar.
När vi träffas i Eva Höjåsens lägenhet i Varberg plockar hon fram ett fotoalbum och visar ett svartvitt porträtt av sin storebror Carl–einar Carlsson iförd uniform.
– Jag var bara två och ett halvt år när han försvann, så jag vet inte säkert om jag har några egna minnen av honom, säger hon.
– Jag har alltid kunnat se framför mig hur han sitter där hemma den sista julen han var i livet, men det kan ju också vara sådant som andra berättat för mig.
Einar växte upp i Stockholm och anlände den 1 februari 1945, tillsammans med 99 andra förväntansfulla grabbar, till Eslövs järnvägsstation för att genomgå Flygvapnets reservflygskola.
– Den här bilden har jag suttit och tummat på många timmar under min uppväxt, säger Eva och visar ett litet foto, som har många veck och är taggat i kanterna, föreställande en dubbeldäckare av typen Focke Wulf Stieglitz.
– Det var det planet han lärde sig flyga i. Hans fosterbror har berättat att jag redan som tvååring pratade om att Einar var uppe i luften och flög, säger Eva och skrattar. När flygvapnet snabbt
skulle byggas ut under andra världskriget räckte inte piloterna till, så man utbildade även värnpliktiga flygförare. Eftersom de inte ansågs fullvärdiga fick de inte bära det vanliga emblemet, med vingar av guld, på uniformen – utan bara en variant i silver.
Einar var en av 47 elever i sin kull som klarade utbildningen och den 19 oktober 1945 fick han sina silvervingar.
Som 19-årig vicekorpral kom han till F 14 i Halmstad för att lära sig bombflygets grunder.
Under den ödesdigra flygningen till Norrland i februari 1946 – som HP nyligen berättade om i ett reportage – var Einar flygspanare i den Saab B 18 som försvann med tre man ombord.
– Mormor har berättat att familjen fick höra om olyckan på radionyheterna i flera sändningar innan någon från Flygvapnet tog kontakt, säger Eva och skakar på huvudet.
Hon visar ett vykort som Einar skickade från Västerås, på väg till vinterövningarna i Norrland. Han skriver att de tvingats stanna i ”gurkstan” på grund av vädret och han ”hoppas Eva mår bra”. Där står också
att han ska skriva igen när han kommer till Norrland – men så blev det aldrig. Den 10 februari gjorde de ett nytt försök att komma fram, men som HP beskrivit tidigare hamnade de i snökaos – där åtta plan nödlandade, medan Einars plan med anropssignal Röd Niklas försvann.
– Mamma och pappa pratade aldrig om händelsen med mig när jag växte upp, men som barn hörde jag ibland hur de vuxna satt och spekulerade om vad som hänt, minns Eva.
– Flygvapnet kom fram till att planet förmodligen störtat i Bottenha-
Ibland satt folk och pratade om att de kan ha flugit över havet och hamnat i något ryskt fångläger.
vet, men ibland satt folk och pratade om att de kan ha flugit över havet och hamnat i något ryskt fångläger.
– Länge fantiserade jag om att Einar en dag skulle komma tillbaka, säger Eva och berättar att mamma Elly varje år på Einars födelsedag tände ett ljus framför porträttet av honom som stod framme.
Den som pratade mest om Einar var mormor Kristina.
– Mormor och morfar hade satt min mamma i privatskola, trots att de inte hade gott om pengar, så de blev väldigt besvikna när hon redan som 17-åring blev gravid med en åtta år äldre kopparslagsarbetare.
– Mamma och pappa ville gifta sig, men myndighetsåldern var 21 år så mormor och morfar sa nej i förhoppning om att förhållandet skulle ta slut. De bestämde sig för att ta hand om Einar medan mamma började jobba. Först när Einar
nästan var fyra år fick Elly gifta sig med sin Georg. Det dröjde sedan tretton år innan de fick barn igen, i form av Eva, och ytterligare nio år innan hennes lillasyster Ulla (som också är i livet) föddes.
– Einar blev som en son för mormor och morfar. Karl, som morfar hette, var väldigt fäst vid honom – men efter att Einar blivit dödförklarad klarade han aldrig av att prata om honom.
– Mormor däremot, hon pratade alltid om hur snäll Einar varit och om hur duktig han varit i skolan. Tidigt hade Karl
och Stina köpt ett fack i det så kallade columbarium som finns under Gustaf Vasa kyrka i Stockholm. Det är ett gravvalv där man förvarar urnor för evigt.
– I deras fack finns det plats för tre urnor. Mormor sa alltid att den sista platsen är för Einar, om han någon gång hittas – och att ingen annan får placeras där, påpekar Eva.
I hela livet har hon undrat vad som hände hennes storebror. Hon har bland annat besökt Flygvapenmuseum utanför Linköping och tittat på den restaurerade B 18, Röd David, som Einars kolleger flög och som plockats upp från havsbotten utanför Härnösand.
– Det var intressant att se hur planet såg ut, med alla glasrutorna i nosen där de tre unga männen satt.
Hon har också varit i Flygvapnets minneshall på Gärdet i Stockholm, där det finns en vägg med nästan 1 000 namn på personal som omkommit i flygtjänst genom åren.
– De senaste decennierna har det lyckligtvis inte tillkommit så många namn, men det är skrämmande att se hur många som dog varje år förr, säger Eva.
– Einars besättning är de tre första namnen på väggen efter årtalet 1946.
2014 deltog Eva på en anhörigträff och träffade dåvarande chefen för Flygvapnet, nuvarande ÖB, Micael Bydén.
– När jag förklarade att jag var intresserad av att få veta vad som hänt med planet menade han att det verkade klart att det störtat i Bottenhavet. Men nu hoppas
Eva mycket på att de nya uppgifterna från flyghistorikern Henrik O A Barkman – om att Röd Niklas ligger i en myr i Jämtlandsfjällen.
Hon jämför med hur en Fokker som störtade i Vättern 1937 hittades av dykare på 60 meters djup 2013.
– Först klassade Flygvapnet det som en gravplats och tänkte låta planet ligga kvar, men när en systerdotter hörde av sig bärgades det så att piloten kunde begravas 2014. Eva tycker att
Flygvapnet borde hjälpa Henrik OA Barkman, exempelvis genom en helikopter utrustad med värmekamera.
– De lägger stort ansvar på en privatperson när de kräver att han först ska bevisa att just det planet ligger i myren.