Vuxenvärldens slapphet gör samhället otryggare
Hur illa ska unga få uppföra sig innan det får konsekvenser och vilka konsekvenser är rimliga?
Häromveckan omhändertog ordningsvakter några killar i 12–13-årsåldern i Kista Galleria i Stockholm. Händelsen blev en stor nyhet efter att ett antal mobilfilmer som visar delar av händelsen börjat spridas och anhöriga gått ut och anklagat väktarna för att använda övervåld mot minderåriga.
i Expressen (11/1) menar en anhörig att killarna bara ”skulle gå ut från biblioteket och började bli lite högljudda och entusiastiska när de diskuterade fotboll”, och att detta helt utan förvarning lett till att ordningsvakter skrikit, kränkt och fysiskt gjort illa barnen.
I SVT kallar Rädda Barnen det som skett för barnmisshandel och i sociala medier haglar fördömanden.
Självklart är det aldrig någonsin okej att behandla barn illa. Att ordningsvakter är hårdhänta i stället för att ta det lugnt och prata med 13-åringar är också fullständigt oacceptabelt. När sådant ändå sker är det viktigt att väktarbolaget ställs till svars. Så som nu skedde.
Samtidigt har det sakta men säkert börjat krypa fram en annan bild av händelsen. I DN (14/1) intervjuas personalen på biblioteket där allt startade. Bibliotekarien berättar bland annat om hur killarna gick in i tysta salen och skrek, störde övriga besökare, slängde chipspåsar på golvet och flera gånger blev tillsagda lugnt och fint utan att lyssna.
Till slut var bibliotekarien tvungen att larma väktare.
På den av filmerna som är tagen utanför biblioteket syns också hur ordningsvakterna inledningsvis i lugn ton ber killarna att gå, varvid en av dem i stället för att avlägsna sig blir aggressiv, ifrågasätter och börjar göra utfall. Det fungerade alltså uppenbarligen inte att tala ungdomarna till rätta och lugnt be dem gå.
Lika viktigt som att väktarvåld lyfts fram torde därför vara att ställa frågan om vad man från samhällets sida bör göra när tonåringar uppför sig illa i offentliga miljöer. Hur gör man när anhöriga sanktionerar beteenden som går ut på att skrika, slåss och vägra lyssna? När vuxna i stället för att ta sitt föräldraansvar gör Facebookinlägg eller ringer tidningen?
Om en 12- eller 13-åring gapar, sparkas, kastar sig på marken och slåss samt vägrar följa med väktare och polis, finns det andra sätt att agera än att hålla fast vederbörande? Bör man i stället vända ryggen till? Ska tonåringar utan förmåga att skilja rätt från fel tilllåtas skrämma och störa utan att någon ingriper?
inte första gången liknande saker sker. Och det kommer inte vara den sista. Så länge vuxna människor – anhöriga såväl som okända tangentbordsriddare – är beredda att blunda för hur ouppfostrade unga beter sig, kommer samhället bli allt mer otryggt för oss alla.
Det är både sorgligt och obehagligt.