Pernilla August: ”Jag har aldrig varit så påverkad av en roll”
Tanten tar revansch på bioduken. I Britt-marie var här spelar Pernilla August en 63-åring som aldrig drar på smilbanden – tills hon tvingas lämna allt för en multikulturell avfolkningsort. – Jag har aldrig varit så påverkad av en roll, säger hon.
Städning botar allt, och säg någonting som inte kan lösas med lite bikarbonat? För Britt-marie har livet gått i cirklar sedan hon gifte sig med sin Kent för 40 år sedan. Han har jobbat, hon har tagit hand om resten.
Allting tar en oväntad och inte så välkommen vändning när hon konfronteras med att kärleken har bedragit henne. Med några få år kvar till pensionen lämnar hon skurhinkar, hus och make för att bosätta sig i avfolkningsorten Borg, där hon trots sin avsaknad av sportkunskaper börjar träna det lokala fotbollslaget.
Regissören Tuva Novotny ville att rollfiguren skulle få vara som vilken Britt-marie som helst.
– Som skådespelerska är allting så polariserat. När du gör en roll ska du vara en föregångare och en förebild, vara starkare, snyggare och modigare än alla andra. Du ska vara Lara Croft. Oh my fucking god, har vi inte kommit längre? Kan vi inte få ha kvinnoroller som är som vilken kvinna som helst? säger hon.
Pernilla August har spelat allt från barnflickan Maj i Ingemar Bergmans Fanny och Alexander till Anakin Skywalkers mamma, men den här rollen hade större inverkan på henne än hon hade väntat sig. Att hela tiden befinna sig i en väldigt ledsen människans kropp tog ut sin rätt.
– Vi bestämde att Britt-marie inte ler. Jag har en benägenhet att alltid le för att kompensera, det gör ofta vi kvinnor. Det var intressant att jobba på det här sättet, men jag tappade också mig själv. Jag gick verkligen djupt in i rollen, det var skitjobbigt, säger Pernilla August.
Medan Pernilla August ser sin rollfigur som sin totala motsats, berättar Tuva Novotny att hon har visat upp desto mer Britt-marietendenser genom åren.
– Jag har varit precis som Brittmarie. Jag har städat, tills någon kom hem till mig och frågade ”hur mår du egentligen, det är väldigt rent här”. På den tiden mådde jag skitdåligt, säger Tuva Novotny och fortsätter.
– Alla har sina tröstställen. Att efter ett helt liv med mönster och vanor kasta listan där hela ens liv står uppskrivet kräver otroligt mycket, det är det som jag tycker är så fint med den här berättelsen.
Att den första Fredrik Backmanfilmatiseringen En man som heter Ove är den mest sedda svenska filmen på bio gör inte Novotny nervös.
– Hade vi gjort En man som heter Ove 2 hade jag känt stress, men vi gör inte det. Vi gör Britt-marie var här och den får leva sitt eget liv, säger hon.
Tuva Novotny har även regisserat det norska feel bad-dramat Blind spot om psykisk ohälsa som nu lanseras i Sverige. Trots att olikheterna är många mellan produktionerna, inte minst i budget, kan hon se en gemensam nämnare.
– Existentiellt tycker jag att de har likheter. Det handlar om att stå inför avgörande situationer i livet och hur man sedan lever vidare efter det, säger Tuva Novotny.
Britt-marie var här har premiär den 25 januari.