Fler stenar i Stensån kan öka laxstammen
Laholm: Med enkla åtgärder skulle de unika laxarna i Stensån kunna bli många, många fler. På köpet skulle flodpärlmusslan kanske räddas. Det visar en utredning som Stensåns vattenråd har gjort.
Stensåns vattenråd har fått pengar från länsstyrelsen för att ta fram ett förslag på vilka åtgärder som skulle kunna göras för att gynna den biologiska mångfalden i ån.
Uppdraget gick till vattenvårds ingenjör Per Ingvars son som är närmast lyrisk när han ska beskriva Stensån och dess många biflöden.
– Stensån är västkustens viktigaste å för vildlax. Åns genuina laxstam är varken påverkad av odling eller utsättning av andra laxstammar. Dessutom finns det möjligheter att verkligen kunna få stammen att växa, säger han.
Under förra året vandrade Per Ingvarsson längs med hela ån, och flera av dess biflöden. Sammanlagt har han undersökt 22,8 mil vatten.
– Tittar man längs åkanterna så ser man att det ligger stora stenar nästan överallt som man plockade upp förr i tiden. Genom att lägga tillbaks dem kan man ge laxungarna betydligt bättre chanser att överleva. Det finns ganska gott om lekplatser i ån, men stenarna behövs för att fler laxar ska kunna växa sig stora, säger han.
Med fler stenar i ån skulle också tillgången på mat för fisken öka, menar Per Ingvarsson.
– Jag brukar säga att varje sten som läggs tillbaka i ån motsvarar en lax mer i vattnet. Runt stenarna trivs massor av vattenlevande insekter som också blir mat för laxungarna.
Andra åtgärder som är viktiga för åns biologiska mångfald är att behålla träd som skuggar ån. Träden fångar upp många olika sorters ämnen som annars kan försämra vattnet för fisken.
– Träden bidrar också med skugga som i sin tur gör att vattentemperaturen blir lägre vilket är bra för laxen, säger Per Ingvarsson.
Ett annat av förslagen till åtgärder är att jämna ut vattenflödet mellan torra och blöta perioder.
– Behåller man de naturliga våtmarkerna så kan man jämna ut flödet, säger Per Ingvarsson.
I delar av Stensån lever också flodpärlmusslor. Men de är gamla, bortåt 100 år, och flodpärlmusslan lever inte mer än i 150 år.
– Flodpärlmusslan är utrotningshotad men de musslor som finns kan fortfarande reproducera sig. Samma åtgärder som gynnar fisken gynnar också musslorna, säger Per Ingvarsson och fortsätter:
– Det finns en jättestor potential i ån, och det blir nu medlemmarna i vattenrådet som får diskutera och besluta om vilka åtgärder som ska göras. Jag har bara tagit fram förslaget, säger han.