Kalla händer och dåligt minne gjorde livet surt för Kis
Det lilla huset i den lilla byn är fullpackad av konstföremål. Varje ledig yta på de vita väggarna är täckta av vackra målningar i alla storlekar och färger. Fönsterbänkar och bokhyllor pryds av finurliga glasfigurer i form av blommor, fåglar och får. Det är 58-åriga Kis Lund som bor i huset, hon har tillverkat alla konstverk och kan helt enkelt inte låta bli att skapa nytt hela tiden.
- Jag vet inte hur jag gör, säger Kis.
Hon berättar om glädjen över att skapa och om den kreativa lusten som går helt tillbaka till barndomen, om föremålen som bara kommer ur hennes händer.
Kalla fingrar och begränsninger
För ett par år sedan började det tyvärr bli smolk i glädjebägaren. Kis fick dåligt blodomlopp i händer och fötter och gradvist stördes hon så mycket av domnande och kalla fingrar att de kreativa aktiviteterna begränsades.
- Det var fruktansvärt. En stor del av mitt liv och min identitet handlar ju om att kunna utrycka mig kreativt och förmedla det till andra. Men lusten bara försvann. Man kan ju inte sitta och trä små pärlor på en tråd om man knappt kan hålla i dem, berättar Kis.
Tvungen att skriva upp allt
- Ett problem kommer sällan ensam och jag kände att mitt minne började svika mig oftare och oftare. Jag var tvungen att skriva upp allt för att vara säker på att inte glömma mina åtaganden. Jag var hela tiden rädd att jag antagligen hade glömt någonting ändå, säger Kis.
Fart på blodomloppet
Lyckligtvis fanns lösningen inom räckhåll. En av tjejerna i hennes umgänge berättade om en naturprodukt med bacopa monnieri och ginseng. Efter kort tids sökande på nätet hade hon hittat och beställt Remital.
Efter bara några veckor var värmen tillbaka i Kis’ händer och komihåglapparna reducerat till några stycken. Nu är kreativiteten åter på högvarv och minnet har kommit tillbaka med förnyat styrka.
- Om jag inte har min konstnärliga förmåga och inte kan använda mina händer och mitt minne är jag ju helt förtappat, säger hon och ler.