Martinsson hävdar att han har fått brev om mördaren
Hjärnarp: Alibiutredningen som aldrig gjordes, påstående om mened och ett mystiskt brev. Det är vad Kjell Martinsson hoppas ska fria honom.
Nästan 15 år har gått. Det som 2005 var öppna fält runt skolan och bostadsområdet har nu bebyggts med villor. Men häcken där Kjell Martinsson och torpeden John gömde sig på mordkvällen finns kvar. Ett stenkast bort skymtar taket till det hus där den 49-årige revisorn bodde.
Kjell Martinsson hävdar att han och John hade åkt därifrån när skotten avlossades.
– Vi körde härifrån enligt min bedömning någonstans kring 23.05, säger Kjell Martinsson.
De hade bevisligen planerat att skada 49-åringen i flera månader. Men enligt Martinsson skedde det osannolika: de lämnade platsen och just då dök mördaren upp och sköt.
– John sade att ”han kanske inte kommer i kväll, han kanske har följt med en kvinna hem”. John hade en sambo och ett litet barn hemma och han ville köra hem, säger Kjell Martinsson.
Att Martinssons och Johns närvaro inte skulle ha samband med mordet ansåg hovrätten ”så osannolikt att man kan utesluta att så är fallet”.
Ändå har Kjell Martinsson i flera resningsansökningar drivit tesen om en annan skytt. Han siktar in sig på detaljer i utredningen som han menar borde frikänna honom.
Det främsta vittnet, hävdar han, kan ”inte med säkerhet bevisa att det var min bil hon såg efter 23,05”. Han anser att vittnet begått mened. Ett annat vittne som inte såg eller hörde något under mordkvällen Det mystiska brevet och Martinssons resningsansökan har flera likheter. skulle, enligt vad Kjell Martinsson skriver i resningsansökan, kunna vara mördaren.
– Nej, men jag tror att han döljer något, säger Martinsson.
Främst pekar han ut en helt annan man. Detta efter att han fått uppgifter om denne i ett mystiskt brev som han fick i fängelset. Brevet poststämplades i Årsta utanför Stockholm i juli förra året.
– Jag var inte själv i Stockholm vid den tiden. Så jag kan inte ha skickat eller gjort det här brevet, säger Kjell Martinsson när vi pratar i telefon.
När vi träffas i Hjärnarp visar han upp brevet. Vid en hastig anblick har brevet en slående likhet med den resningsansökan som Martinsson skrivit ihop till Högsta domstolen.
Samma typsnitt och storlek på bokstäverna, liknande användning av fetstil och understrykningar, samma sätt att ange klockslag, med kommatecken mellan timmar och minuter.
När du gav mig det här brevet trodde jag först att det var din resningsansökan. Är det verkligen inte du själv som skrivit det?
– Nej, svarar Kjell Martinsson.