Halmstadtränarens nya liv i Egypten
Sport: Ola Lindgren har alltid velat ha en stor utmaning som handbollstränare. Det har han fått i Afrikas bästa handbollsklubb, egyptiska Al-ahly, där bara titlar räknas.
Efter sju succéfyllda år som tränare fick Ola Lindgren lämna IFK Kristianstad och drog sig tillbaka med familjen till Karlskoga.
Målet var att skaffa ett nytt jobb – gärna träna ett landslag – och i somras gjorde Ola klart med Finland. Dessutom hoppades han ro en 50-procentig tjänst i land i en organiserande roll inom handbollen. Det sprack.
Men i samma veva fick Lindgren ett erbjudande från Al-ahly i Egypten och ett tio månader långt kontrakt som han inte kunde säga nej till.
– Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men jag har hela tiden sagt att jag skulle vilja göra något utanför boxen och att få träna Alahly är en stor utmaning, säger Ola Lindgren.
Därför blev det en flytt söderut i somras medan familjen fortfarande är kvar i Sverige.
– Det finns mörka stunder när jag saknar familjen som är långt borta, men jag var hemma en vecka innan Vm-kvalet och någon dag efter. Sedan har familjen varit här i Egypten en vecka, berättar Ola, då det bland annat blev ett besök bland pyramiderna utanför Kairo.
Det gäller att passa på att göra saker när tiden finns.
– Ja, man vet aldrig vad som händer – det är mycket möjligt att jag får packa ihop om vi gör dåliga resultat i november. För det är bara segrar som gäller här. I fjol fick två tränare sparken.
Al-ahly brukar ta många titlar, men vann bara en final av fyra möjliga under 2018/19 och då tröt tålamodet snabbt.
Inför den här säsongen har klubben förutom Ola Lindgren och assisterande tränaren Robert Arrhenius satsat på ett nytt lag. Så här långt har det blivit åtta segrar på nio matcher och en topplacering i ligan.
– Det är mycket som är annorlunda jämfört med att träna en klubb i Europa. Här går det inte att ha en träningsplan eftersom tiderna aldrig håller – sedan är det stökigt runt omkring med spelare som inte förstår varför de inte får vara med och föräldrar som är irriterade.
” Det är mycket möjligt att jag får packa ihop om vi gör dåliga resultat i november.
Ola Lindgren
Det händer andra saker också som Lindgren inte är van vid.
– Vi skulle spela en bortamatch mot ett annat ligalag och då var vi tvungna att dela upp resan i etapper för att det tog fyra och en halv timme att bara ta oss ur Kairo. Det var stopp, stopp, överallt!
– När vi kom fram fick vi bo på ett extremt dåligt hotell och då vågade
jag inte äta maten utan drack bara coca-cola för att inte bli sjuk.
– Matchen spelades i en arena som liknade en flyghangar och eftersom det inte fanns någon ljustavla använde funktionärerna ett blädderblock i stället. Dessutom bestämde motståndarna att dra av fem minuter i första halvlek och sju i andra eftersom de ändå inte kunde vinna och skulle spela en match till dagen därpå.
Lite mer västerländskt är det på fashionabla ön Gezira, mitt i Nilen, där Ola bor på ett lägenhetshotell.
– Jag var skeptisk i början och letade länge efter ett bra ställe, men här på Gezira är det många ambassader och mycket folk från andra länder. Restaurangerna är fina med bra kvalitet på maten. Även vår träningsanläggning ligger på ön så det är nära, men kommer du utanför det här området är det bara kaos. Fast det är kanske inte så konstigt med 20 miljoner invånare.
Då var det säkert skönt med en avstickare till Finland och Vm-kvalmatcherna mot Israel och Cypern, som slutade med en förlust och en seger.
– Det var första gången som jag ledde laget, men det var väldigt kul. Finland är långt ner i hierarkin, men jag hoppas att vi kan bygga något för att ta oss uppåt. Urvalet är dock inte så brett.
I Al-ahly är det helt andra förutsättningar. Kairoklubben är en av Afrikas mest framgångsrika och har många landslagsspelare.
– Egypten är verkligen på frammarsch. Herrlandslaget slutade åtta på VM och kullen som är födda -00 tog guld i UVM. Men vi har flera spelare som ofta är på landslagsuppdrag och det hämmar träningen. Vi har inte mycket tid att sätta spelet.
– Sedan är det tråkigt att vi inte får ha någon publik på våra hemmamatcher. Efter 2015 har det varit tomt på läktarna, men nu har jag hört att de kanske ska göra en test för att visa säkerheten. Det hade varit kul och få uppleva stämningen med 5000 fans. Jag har sett hur det är på video och det är fantastiskt.