Stora brister i statens tillsyn av kärnkraften

Det finns flera brister i statens säkerhetsarbete vid kärnteknisk verksamhet, konstaterar Riksrevisionen. Bristerna finns både i det förebyggande arbetet och i beredskapen för att hantera konsekvenserna av en olycka.

Till stora delar är det statliga säkerhetsarbetet för kärnteknisk verksamhet ändamålsenligt, men det finns allvarliga brister som kan påverka säkerheten, enligt Riksrevisionen.

I granskningen av statens arbete har Riksrevisionen bland annat undersökt hur Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) utövar tillsyn av de berörda aktörerna.

SSM ansvarar för tillsyn av kärntekniska anläggningar i Sverige, däribland de tre kärnkraftverken. Men tillsynen, av fysiskt skydd, informationssäkerhet och personalsäkerhet på anläggningarna, sker alltför sällan, säger Sascha Sohlman, projektledare för Riksrevisionens granskning.

– Vi bedömer att det riskerar att försämra överblicken över verksamheten, och i värsta fall kan det äventyra säkerheten vid anläggningarna, säger han.

Sedan 2014 har inspektioner av fysiskt skydd och informationssäkerhet endast genomförts vid två av kärnkraftverken. Inte heller det centrala mellanlagret för använt kärnbränsle (Clab) eller Westinghouse kärnbränslefabrik i Västerås har inspekterats under den perioden.

Inte heller MSB, som har i uppdrag att utöva tillsyn över läns

styrelserna, gör tillräckligt, anser Riksrevisionen.

– Länsstyrelserna ska ha planering för att kunna hantera kärntekniska olyckor som MSB ska utöva tillsyn av. Med det sker för sällan, det tycker också länsstyrelserna. Återkopplingen från MSB till länsstyrelserna är också bristfällig, säger Sascha Sohlman.

Samarbetet mellan MSB, SSM och länsstyrelserna fungerar inte heller särskilt väl, visar granskningen.

Det beror dels på bristfällig styrning från regeringen, där det bland annat är en otydlig ansvarsfördelning mellan de båda tillsynsmyndigheterna, enligt Riksrevisionen. Det gör att utvecklingsarbetet för

säkerheten försämras, då de båda myndigheterna har viktiga stödfunktioner.

De allvarligaste bristerna enligt Riksrevisionen gäller dock oklarheter för hur saneringen vid en eventuell kärnkraftsolycka skulle fungera.

– Det finns ingen nationell strategi för hur sanering, som kan behövas i stora delar av landet vid en olycka, skulle gå till, säger Sascha Sohlman.

En nationell strategi kan innefatta sådant som när saneringen ska inledas och vad som ska prioriteras vid en olycka.

– Det saknas i dag. Länsstyrelserna efterfrågar en aktiv dialog

i saneringsfrågan som inte finns just nu.

Dessutom övas sanering alldeles för lite av de berörda myndigheterna, anser Riksrevisionen. Bara en gång de senaste fem åren har sådan övning genomförts.

– Vi rekommenderar att MSB ges uppdrag att tillsammans med andra berörda aktörer utarbeta en nationell strategi för sanering efter en kärnteknisk olycka, samt att MSB och SSM regelbundet börjar samöva sanering med länsstyrelserna i kärnkraftslänen, säger Sascha Sohlman.

Riksrevisionen rekommenderar också att MSB och SSM stärker tillsynsarbetet.