Halmstadryttaren drömmer om att få åka till OS nästa år
Första gången hon red sin häst blev hon avkastad. Åtta år senare är Halmstadryttaren Jonna Britse, 28, och hennes Quattrino med i fälttävlanslandslaget och hoppas på att snart få rida ett internationellt mästerskap – kanske redan under 2020. – Det hade varit en dröm att få åka till OS, säger hon.
Jonna Britse är gotländskan som flyttade till Halmstad 2013 för att läsa idrottspsykologi och som har blivit kvar.
Inför 2020 är hon med i det nya Nations Cup-landslaget, som är snäppet efter spetstruppen med de fyra lagbronsmedaljörerna från EM i september. Men förbundskapten Fredrik Bergendorff poängterar att gränserna mellan trupperna inte är spikade.
– Det är väldigt kul, för då är allting öppet. Det handlar bara om vad man själv gör för resultat och om att träna hårt, säger Jonna Britse.
2019 var första året då hon nästan enbart red fyrstjärniga klasser. Hon var med i laget i Nations Cup – som Sverige vann sammanlagt – vid tre tillfällen och nådde sin största individuella framgång hittills när hon slutade tvåa i den långa fyrstjärniga klassen i polska Strzegom.
Hon ingick 2018/19 i Svenska Ridsportförbundets utvecklingsprogram ATG Hopp & Talang och hade i våras möjlighet att träna och tävla i England under sju utvecklande veckor.
– Det var jättekul. Det är det bästa jag har gjort i hela mitt liv, menar hon.
Jonna Britse bedriver annars en småskalig hästverksamhet jämfört med många konkurrenter.
Hon jobbar som budbilschaufför för att stärka kassan, letar efter ett annat jobb och förutom Quattrino, som är 14 år, finns bara unghästen Concordia Humlan i stallet.
– Jag vet inte någon av de andra som är med i landslaget som har ett vanligt jobb vid sidan av. Det är bara jag och min mamma (Marianne) som drar runt det.
Quattrino har hon haft sedan 2011 och själv lärt upp i dressyr och terräng. Men deras första möte slutade med en smäll:
– Hon kastade av mig när jag provred henne. Men det spelade ingen roll vad hon gjorde. För så fort jag satte mig på henne så var det bara: ”Det är hon och jag nu”.
Nu hoppas Jonna Britse att utvecklingskurvan fortsätter att peka uppåt under 2020. Då kan det kanske, kanske bli en resa till OS i Tokyo.
– Tanken är i alla fall att jag ska ha ett Os-kval klart tidigt under våren så att jag vet att det är färdigt. För man vet aldrig – det kan hända någonting bland de andra hästarna.
– Och blir det inte OS nästa år så är det EM året efter.