Hof­bau­er – från Val­lås till makt­ha­va­re

Han är Val­låskil­len som såg Val­lås­sko­lan brin­na ner och se­dan gjor­de kar­riär, först in­om eli­tid­rot­ten som hoc­key­mål­vakt, se­dan in­om nä­rings­li­vet. Den 1 de­cem­ber har Pa­trik Hof­bau­er, 50, sut­tit som vd och kon­cern­chef på Svens­ka Spel i ett år.

Hallandsposten - - Sidan 1 - Jan-owe Wik­ström [email protected]­lands­pos­ten.se

Sport: Han väx­te upp på Val­lås. Men ef­ter att ha va­rit elit­hoc­key­mål­vakt och vd på oli­ka fö­re­tag är Pa­trik Hof­bau­er nu vd för Svens­ka Spel och han har in­te glömt sin hemstad.

– Jag gick i sju­an och stod och jubla­de ihop med klass­kom­pi­sar­na ef­tersom vi trod­de att vi då skul­le få läng­re lov. Men se­dan in­såg vi att vi i stäl­let skul­le tving­as bus­sas runt till and­ra sko­lor. Då var det in­te li­ka kul läng­re... minns Pa­trik som nu­me­ra bor med frun Ma­ria och so­nen Si­mon, 19, i ett hus i Brom­ma me­dan den and­re so­nen, Adam, 16, går hoc­key­lin­jen på id­rotts­gym­na­si­et i Öre­bro.

Men pap­pa Jo­sef, mam­ma Er­na och syr­ran Sa­bi­ne bor kvar i Halm­stad, nu­me­ra i Ha­ver­dal.

– Så det blir någ­ra be­sök var­je år och själv­klart hål­ler man koll på vad som hän­der där ne­re, sä­ger Pa­trik när han tar emot på Svens­ka Spels kon­tor i are­nas­ta­den i Sol­na.

Först elit­mål­vakt i is­hoc­key. Se­dan för­sälj­nings­chef på Scan­dic ho­tels och ett an­tal vd-pos­ter på mul­ti­na­tio­nel­la fö­re­tag och nu – vd på Svens­ka Spel. Det är få i Sve­ri­ge som kan vi­sa upp ett lik­nan­de cv som Pa­trik.

Var­i­från har du fått dri­vet att lyc­kas, dels in­om id­rot­ten, dels nä­rings­li­vet?

– Jag tror att det be­ror på fle­ra sa­ker men det är id­rot­ten som har for­mat mig. Det var den som lär­de mig att täv­la, att vin­na och för­lo­ra och att fo­ku­se­ra när det verk­li­gen gäl­ler. Och det är vik­tigt att ha med sig över­allt i sam­häl­let ef­tersom man in­te får nån­ting gra­tis.

– Där­för finns det ock­så många pa­ral­lel­ler mel­lan id­rot­ten och nä­rings­li­vet. Att um­gås i grupp, att ta hän­syn till varand­ra och in­te minst – hjäl­pa varand­ra att bli bätt­re. Se­dan finns det väl­digt många go­da fö­re­bil­der i al­la des­sa fan­tas­tis­ka, ide­el­la le­da­re.

– Jag vet ef­tersom jag själv har va­rit där, sä­ger Pa­trik och av­ser att han var ung­doms­le­da­re för si­na sö­ner i BP i fot­boll där han ock­så satt fy­ra år i sty­rel­sen, ”det var väl tred­je var­vet när ing­en ha­de räckt upp han­den”, och Gö­ta Tra­ne­berg i hoc­key. Då har du sett bå­de bra och då­ligt le­dar­skap. Vad är det för dig?

– Bra le­dar­skap är i min värld tyd­lig­het, mod, tillit och in­klu­de­ran­de. Det är när vi job­bar till­sam­mans och gör varand­ra bätt­re som vi blir rik­tigt vas­sa.

– Då­ligt le­dar­skap blir ju näs­tan mot­sat­sen, när vi blir otyd­li­ga och ängs­li­ga som gör att vi in­te fat­tar be­slut och där­i­ge­nom gör oss allt­för lång­sam­ma. Jag gil­lar in­te hel­ler när det blir för myc­ket hi­e­rar­ki ut­an fö­re­drar plat­ta struk­tu­rer där vi job­bar till­sam­mans som ett team.

Pa­trik väx­te upp på Val­lås i Halm­stad dit fa­mil­jen kom när han var åt­ta år. Pap­pa Jo­sef var glas­blå­sa­re och i sö­kan­det ef­ter jobb ha­de fa­mil­jen först flyt­tat från Tyskland till Norr­kö­ping in­nan han blev an­ställd på Pil­king­ton.

Id­rot­ten kom ti­digt in i Pa­triks liv. Först fot­boll i HBK:S fot­bolls­sko­la in­nan det blev Hal­mia. Och så is­hoc­key i Halm­stads HK. Men som 15-åring tving­a­des han väl­ja bort fot­bol­len. Då ha­de han någ­ra år ti­di­ga­re läm­nat HHK för Rög­le och Äng­el­holm dit för­äld­rar­na skjut­sa­de ho­nom fle­ra kväl­lar i vec­kan.

Ef­ter grund­sko­lan i Halm­stad blev det hoc­key­gym­na­si­et i Lek­sand och ba­ra ett år se­na­re – A-lags­kon­trakt med Öre­bro. Två sä­song­er i Tro­ja Ljung­by och fy­ra i Öre­bro följ­de när Pa­trik ock­så de­bu­te­ra­de i ju­niorkro­nor­na in­nan Shl-chan­sen kom med Björklö­ven 1993/94.

Men en hjärt­mus­ke­lin­flam­ma­tion skul­le för­änd­ra li­vet för Pa­trik när han var 24 år.

– Jag vak­na­de en natt och kun­de in­te stå upp. Först trod­de man att det var twar, men se­dan vi­sa­de det sig va­ra hjärt­mus­ke­lin­flam­ma­tion. Det tog tre må­na­der att bli frisk och ef­ter det kom jag väl egent­li­gen ald­rig rik­tigt till­ba­ka. Så det blev någ­ra år till in­nan jag slu­ta­de.

Först till­ba­ka till Öre­bro in­nan en ny Shl-se­jour, nu i Djur­går­den. Pa­trik plug­ga­de då pa­ral­lellt mark­nads­e­ko­no­mi på IHM Bu­si­ness school för att se­dan bör­ja ar­be­ta halv­tid på Scan­dic ho­tels.

Det var ock­så där som han, 27 år ung, blev för­sälj­nings­chef och sam­ti­digt fort­sat­te att ut­bil­da sig.

– Jag in­såg att jag ald­rig skul­le bli proffs ut­om­lands och bör­ja­de fo­ku­se­ra på det ci­vi­la. Så tajm­ning­en kun­de in­te ha va­rit bätt­re när jag er­bjöds job­bet på Scan­dic på vill­ko­ret att läg­ga av med hoc­keyn. Jag för­kla­ra­de att jag först mås­te spe­la ut kon­trak­tet, men med löf­tet att jag skul­le slu­ta ef­teråt fick jag job­bet.

Nu tog Pa­triks näs­ta kar­riär fart. He­ad­hun­tad av NEC blev han vd på det ja­pans­ka it-fö­re­ta­get in­nan Ca­nal Di­gi­tal, dot­ter­bo­lag till Te­le­nor, hör­de av sig.

– Det var pre­cis när vi gick över från ana­log till di­gi­tal tv. Det var en väl­digt spän­nan­de och om­väl­van­de tid. Tv-ta­blå­er skul­le bli ovik­ti­ga, man kun­de se tv på da­torn. Den mark­sän­da tv:n skul­le dö ut, het­te det, men rik­tigt så blev det ju in­te...

Cle­ar Chan­nel med nya äga­re blev näs­ta ut­ma­ning där Pa­trik som vd vän­de för­lust till vinst på två år. Då hör­de Te­le­nor av sig igen om att bli Sve­ri­ge­chef – ett bo­lag han se­dan sam­man­lagt skul­le ar­be­ta för i tolv år.

Tills chan­sen i Svens­ka Spel kom i fjol.

– Jag stod väl på tur för ett ut­lands­upp­drag, i Asi­en. Men jag vill bo i Sve­ri­ge, in­te minst för fa­mil­jens skull. Så när Svens­ka spel dök upp kun­de jag ba­ra in­te tac­ka nej. Dels tack va­re si­na star­ka pro­duk­ter och sitt va­ru­mär­ke, men minst li­ka myc­ket ge­nom sin star­ka kopp­ling till id­rot­ten.

Vil­ka vi­sio­ner ha­de du när du kom till Svens­ka Spel?

– Jag ha­de en bra bild av vad Svens­ka Spel skul­le ta sig ige­nom. Med den nya spel­lag­stift­ning­en var det den störs­ta för­änd­ring­en i fö­re­ta­gets histo­ria. Vi var det en­da bo­la­get som, i lin­je med kon­kur­rensla­gen, var tvung­et att de­la upp ett bo­lag i tre, vil­ket in­ne­bar att kund­re­gis­ter och da­ta­ba­ser skul­le flyt­tas. Det var en för­änd­rings­pro­cess som har kostat oss en halv mil­jard hit­tills och vi är in­te fram­me än­nu.

– Om­ställ­ning­en har nog hel­ler in­te bli­vit som nå­gon ak­tör ha­de trott. Spel­lag­stift­ning­en fun­ge­rar i stort sett bra. Men kon­kur­ren­sen har ökat, fler mind­re ak­tö­rer har kom­mit in och slåss om sam­ma ka­ka. Och ge­nom Spel­pa­us har ka­kan mins­kat vil­ket är bra ef­tersom det be­ty­der sun­da­re in­täk­ter, sä­ger Pa­trik och av­ser det nya na­tio­nel­la av­stäng­nings­re­gist­ret för att för­hind­ra spel­miss­bruk.

Tar ni till­räck­ligt an­svar där?

– Jag tyc­ker det. Re­dan in­nan lag­stift­ning­en kom ha­de vi 20 000 per­so­ner av­stäng­da så det var ing­et nytt för oss. I dag är det 43 000 och nu mås­te man sät­ta si­na in­sätt­nings­grän­ser för att ha koll på sitt spel.

– Men ty­värr ham­nar än­då ett an­tal män­ni­skor i spel­miss­bruk och var­je så­dan per­son är ett miss­lyc­kan­de. Där­för ar­be­tar vi hårt med oli­ka åt­gär­der, bland an­nat ger vi sju mil­jo­ner kro­nor till en pro­fes­sur som fors­kar kring spel­miss­bruk.

Sam­ti­digt är Svens­ka Spel den störs­ta spon­sorn till fot­bol­len, ishoc­keyn, hand­bol­len och in­ne­ban­dyn på för­bunds­ni­vå samt nu­me­ra ock­så till SOK och längd­ski­dåk­nings­lands­la­get.

Dess­utom de­lar man, ge­nom Gräs­ro­ten, ut 50 mil­jo­ner kro­nor var­je år till 8 000 för­e­ning­ar, stöt­tar dam­fot­bol­len och har ihop med RF star­tat Fram­åt­fon­den som har fått 100 000 per­so­ner i rö­rel­se ge­nom bland an­nat pen­sio­närsping­is.

– Vi spons­rar id­rot­ten med 300– 400 mil­jo­ner var­je år. Det är vårt sätt att be­ta­la till­ba­ka, även om vi nu tro­ligt­vis kom­mer att mins­ka sum­man på grund av kon­kur­ren­sen.

Att va­ra vd för Svens­ka spel är

ock­så att va­ra of­fent­lig per­son.

– Ja, väl­digt många vet vad vi gör och har syn­punk­ter och åsik­ter. Kanske in­te så myc­ket på själ­va Svens­ka Spel-va­ru­mär­ket som vå­ra pro­duk­ter. Vi säl­jer tre Triss-lot­ter i se­kun­den och på Eu­ro­jack­pot i vå­ras vann ett äld­re pen­sio­närspar i Öre­bro 562 mil­jo­ner kro­nor – den störs­ta vins­ten nå­gon­sin.

Men ha­de det in­te va­rit bätt­re om 562 per­so­ner ha­de vun­nit en mil­jon var?

– Jo, jag kan del­vis hål­la med om det. Sam­ti­digt är just det ett lot­te­ri över he­la Eu­ro­pa. Och vi job­bar med dröm­mar och spän­ning – sa­ker som kan för­änd­rar li­vet för folk.

Själv har han som mest vun­nit 4 000 kro­nor på Stryk­tip­set.

– Den van­li­gas­te vins­ten är väl 30 kro­nor på Triss, skrat­tar Pa­trik.

Det märks att han brin­ner för sitt jobb och de ut­ma­ning­ar som Svens­ka Spel står in­för. Fri­ti­den, han har fak­tiskt det, läg­ger han helst på fa­mil­jen, att trä­na och se id­rott li­ve, me­dan träd­gårds­ar­be­tet in­te har högs­ta prio.

– Jag har all­tid job­bat myc­ket i al­la år och vå­gar knappt sä­ga hur myc­ket. Men fa­mil­jen vet om att jag be­hö­ver job­ba myc­ket, sä­ger Val­lås­so­nen Hof­bau­er med en sista häls­ning till id­rot­ten i Halm­stad:

– Kul att hoc­keyn ver­kar va­ra på gång igen. Och så hop­pas jag att HBK snart är till­ba­ka där la­get hör hem­ma, i All­svens­kan.

Det är id­rot­ten som lär­de mig att täv­la, att vin­na och för­lo­ra. Och det är vik­tigt att ha med sig över­allt i sam­häl­let.

Pa­trik Hof­bau­er

Från Val­lås­sko­lan via ishoc­keyn i SHL med bland an­nat Djur­går­den (bil­den) till vd-pos­ter för ett an­tal mul­ti­na­tio­nel­la fö­re­tag är Pa­trik Hof­bau­er se­dan snart ett år till­ba­ka vd för Svens­ka Spel.

Bild: Han­na Fran­zén/tt/ar­kiv, Bild­by­rån/ar­kiv, Andre­as L Eriks­son/bild­by­rån/ar­kiv

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.